Transkriberad uppteckning

Ortens benämning på "frossa": "Kalla", "kallfeber", "frôssa". När en hade den så hade en "kall feber", så att en frös. Far ha- de den. Jag minns, att han fick en påse, "trôllpôse" kallades den, av en käring. Den skulle han binda på sig å så skul- le han ha den på sig några dagar, sedan skulle den kastas i sjön, så att han inte blev synlig mer. Å så skulle "frôssa" sluta. Men ingen fik veta vad som fanns i påsen. "Storstege" la sig på ögat, så att det blev svullet och rött vid ögat. Det var inte annat än att gå till någon kunnig käring, om en skulle bli av med det. Å käringa "gjor- de ôt". En skulle ta en sockerbit med sig och litet brännvin. Brännvinet behöll käringen men sockret stöt- te hon sönder till fint mjöl. Det fick en med sig hem. / Å när en kom hem så skulle en annan blåsa sockret i ögo- nen. Det sved alldeles förskräckligt, för jag var med om det. Småbarnen fick "bläkster" på kroppen om de gick ute i storm och blåsväder. När jag var åtta år hade jag "bläkster", å då minns jag att de hade vatten i ett fat, som de gick till smed Jan med, så satte de fatet framför bälgpipan å drog på bälgen, så att det blåste i vattnet. Det vattnet tog de sedan å tvättade barnet med på kroppen. "Drag i öga" fick man om det var drag på något sätt. "Nösmör" (kokad grädde) smörjdes kring ögonen. "Onne bete". Det finns en stygg mask, som kallas för "äl- me". Om den sticker, så får en "onne bete". Det bruka- de mest sätta sig i fingrarna. "Älma högg i skug- gan". Det värkade lika bra, som om han hade stuckit direkt på kroppen. En skulle fånga en "älma" å ha i tjä- ra, sen skulle en smörja det onda med tjäran. En kunde få "gnärn" i handleden. Det knarrade i leden alldeles som om den hade varit osmord. Det var kloka käringar som kunde "göra ôt" och bota det. Käringen tog tre pinnar ur en sopkvast. Så fick den som hade / "gnärn" ställa sig på knä vid tröskeln, som vartill ut- gångsdörren. Så fick han lägga handen på tröskeln. En pinne lades på ena sidan handen och så högg hon av den pinnen med en yxa. Hon högg så, att yxskaftet kom över handen. "Vad hugger du för", frågade den sjuka. "Jag hugger för gnärn", svarade käringen. Så gjorde hon med alla tre pinnarna. "Gulsot" fick kvinnfolken, när de inte fick manfolk. Det slog sig i kroppen på dem. Bara de orkade få en karl att "ri säj", så blev de bra. Men de kunde få bort den gula färgen på huden, om de kokade gul mossa och drack av det vattnet. "Matlea" kom vissa tider på året. För det mesta brukade den inställa sig på sommaren och i rötmånaden. "Benröta". När de skulle bota den, tog de ett halft kvar- ter brännvin å så läste de Fader vår baklänges över det, å så skulle den sjuke dricka ur det på en gång. "Gastkraming". Det fick de, om de blev klämda av "gasten". Men jag vet inte vad "gasten" var för något. De brukade också säga att en död hade / klämt eller nupit dem. De fick blåa fläckar på armarna. Det skulle de gå till kyrkogården en torsdagsnatt å läsa bort. "Engelska sjukan". Det var inga andra än småbarn som fick den. Det vet jag en bot för, för det såg jag att de gjor- de med en onge. De skar upp en tunn fyrkantig jord- torva å lossade den från backen. Två personer höll på med det. I mitten på torvan gjorde de ett bra stort hål, å så drog de ongen tre gånger genom det hålet. När det var gjort lades torvan tillbaka. Så slog de ett halft kvarter brännvin i hålet och trampade till den. Sen gick de därifrån. Fick inte säga ett ord om saken å så fick de inte se sig tillbaka. Om de såg sig tillbaka, så fick de sjukdomen med sig. "Tarmvre". När de fick det skulle de ta in bly. "Fånga". Väldiga magplågor. Då tog de in peppar i brännvin, malört brännvin eller starkt kaffe. "Näsblog". Om en har för mycken blod i kroppen. så får en "blö näsblog". Då skulle en jaga en gris, så att den fick avföring, så skulle en ta av den avfö- ringen / å hålla för näsan. Eller en skulle ta ett korn "svâr- te" (vitriol) å ha i näsan. "Sprättsketa", När en fick den, så skulle en ta ärter å ha i kaffebrännaren å bränna så att de blevo bruna, så skulle en äta dem. Eller en skulle koka risgryn i vat- ten å dricka vattnet. "Fransoser, vinericka". Om de skulle bli bra av den sjuk- domen, så skulle de svälta sig så länge det gick an, å så skulle de till sist ta ett halfägg. Det var en an- nan sjukdom, som de fick i "tasken", som kallades "grove fickvårten" å "fine fickvårten". Men den sjukdomen vet jag ingenting mer om. "Kikhosta". Det var mest barn som fick den. De hosta- de så de "drog i kike". "An va borte långe stônra, å di kunne bli köll blå, så en kunne tro, att di skul- le dö". Det bästa botemedlet mot den "sjukan" var "mâremjölk" (stomjölk). "Skôrv". Det blev fullt med sår på huvudet. Jag och min bror hade "skôrv". Men Gu´vet var vi hade fått den. Men far tog bort den. Han gick ut och sökte / reda på ett ormskinn. Det gned han sönder emellan hän- derna och blandade i mjöl. Det mjölet vispades i vatten å så stekte de pannkakor av det, å den pann- kakan fick min bror å jag äta upp. Å nog blev vi bra från "skôrva". Men andra medel användes också, så lade de "bekhätta" på huvudet eller använde de svavel- blomma. "Revorm". Kunde få sådan i ansiktet eller var som helst på kroppen. Det blev rött och kliade så förskräckligt. En person hade fått revorm i ansiktet. Han mötte prästen, som inte sade ett ord utan gick fram och spot- tade honom i ansiktet tre gånger och så gick han utan att säga något. Det skulle vara "bota dä". "Bältrosa". Det blev som ett rött band på kroppen. Det kliade förskräckligt. Om det bandet går ihop så finns ingen räddning undan döden. "Varter" tog de bort på många vis. När korna går ute på bete, så kan avföringen bli lös å när en ko gör sina behov blir det en håla i mitten på "rukan". När det regnar så stannar det vatten i den. Det / vattnet skall en ta och tvätta vårtorna med så gå de bort. Det är ett gammalt bruk. Eller skall man binda ett hästtagelstrå omkring vårtan, så fräter det av henne å hon blir borta. På sår lades spindelväv och socker. Det skulle vara så förmånligt, för såret grodde ihop fort av det. Men så var det en person på Sjövik, som hade huggit sig i en fot, å han la- de på som de brukat av gammalt, men han fick blodförgift- ning å dog. Sen slutade allt folk att ta det som bot. Spindeln hade sjukdomar med sig. Han var giftig och om en spindel bet, så kunde en bli "illamående" å sjuk. Av skatan fick en "skabb". De brukade "åderlåtning" mot sjukdomar. De trodde att det skulle vara till hinders för all slags sjukdom. Ett par gånger om året lät de "kôppe" sig. Så var det bra att rö- ka med enris inne i stugan. Det skulle skydda mot sjukdom. Så skulle en akta sig noga för allt slags drag. I drag kunde en få många slags sjukdomar. "Korsdrag" var värst. En del tog in tjära för det skulle vara häl- sosamt. Det var bra att spotta tre gånger, om en trodde / att en var i fara för sjukdom. Lök var ett bra medel mot sjukdom. Om en kastade lökskal i härden, när en släppte spjället på kvällen, så skulle det vara hälsosamt. "Svartkônstbok". "Svartkônstboka dä ä inte nô ane an sjätte å sjunde Mosebok".