KORPSKRIFTEN

...
Meny

Djur

Berättare: Erik Olsson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

De tyckte inte om skatorna å ville ogärna ha dem inpå väggarna. De hade skabb med sig. I mars skall man skjuta en skata å hänga upp över stalldörren, så får en lycka i huset, å så blir inte hästarna sjuka un- der hela året. Det var en gubbe, som sköt en gök, men han fick olycka för det. Han blev slagen på en fot, så han inte orkade med sig på länge efter. Göken tystnade att gala när han får höra att de bryner lien. Det gick allt det talet att göken blir hök, när han blir gammal. Det är "säskal- la" som får kläcka ut ungen åt honom. När de fick se en korp flyga så sa de att han kom med vind i rôva. Det blev vind från det hållet han kom flygande. Korpen har en vit fjäder i bröstet. När han anar att han skall bli skjuten eller dödad / så äter han upp den fjädern. Om en räknar en "grågåsskock" så blir de vilsna å kom- mer inte fram dit som de ämnade. Gulsparven bådar snö å kallt, när han tyr sig in i husen och kommer flockvis. När domherren kommer fram så slår det inte fel än att det blir sträng vinter å mycken snö. Är det mycket av de fåglarna så blir vintern svår. Orren spår snö, när han kommer fram till husen å sätter sig i björkarna. Får en se att orrarna sätter sig i björkarna, så är inte snögern långt borta. Om snöskatorna kommer i skockar å sätter sig i rönnar- na å äter upp rönnbären, så är det inte långt till snö å vinter. Så fort de fick höra "spillkråka" (svarta hackspetten) skrika, så sade de att det blev goväder och regn. Den rosiga hackspetten kallades för "snöspett", å när den skrek, blev det gott väder. När svalan for bort på hösten, så säger hon: "om hösten när jag far bort så är ladorna fulla i / råg å vete, råg å vete, om våren när jag kommer till- baka är det ######## för spône." (spånad). Om vintern så bodde svalorna på sjöbotten. Sägen gick så. Marskråkan är matnyttig. Borta i mossar och dymarker finns en fågel, som de kal- lade för "hôrsegeta". Den dagen far fick höra den få- geln på våren släppte han ut hästarna. Han bruka- de säga att "hôrsegeta" talade om, när de skulle släp- pa ut hästarna på bete. De skulle kunna föda sig ute då.

Socken Åmåls
Landskap Dalsland
Härad Tössbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Djur

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR