Transkriberad uppteckning

Getter minns jag ingenting om, men jag minns att "märremjölk" användes att bota kikhosta med. De kunde gå lång väg för att få sådan mjölk om ett barn hade fått kikhosta. "Kröttersmjölk" har väl alltid använts till mat. Å om en hade ont i bröstet så skulle en gå till lagårn å dricke av den nymjölkade mjölken. Bäst var det om en drog ut mjölken direkt ur "kopôppera" å i munnen. Förr i världen mjölkade inte korna så mycket. På vin- tern voro många "mjölkledie", så de inte hade att ge katten en gång. Å korna lade å att mjölka långt före, innan de skulle kalva. Det var litet och dåligt foder att ge dem. Men det var allt många, som trodde att korna hade blivit "skämde", att nå- gon hade tagit mjölken med "trôllkônster". Det satt/ allt i en del länge. För om en käring stod och titta- de på "kröttera", så kunde hon bli beskyld för att hon hade "tagit makten från dem med ögonen". För att inte "trôllkäringar" skulle kunna göra något farligt vid "kräka", så lade de stål i tröskeln. Inte hade vi det hemma, men det fanns i gam- la lagårdströsklar. Om "skogsråa" behöll korna om kvällarna, så att de inte kom hem, så skulle en gå upp på taket å lägga ett järn på norra sidan skor- stenen. Det var på ett ställe, som de hade en tjur som hon hade fått makt med. Han rände in i sko- gen om kvällarna. Å om de fick in honom, så stod han bara å "bôla" i lagården hela nat- ten. "Skogsråa" hade förvillat honom, för hon tyckt- te att han var grann å ville ha honom till sina kor. Så hittade de på att fråga "skogsråa"/ vad de skule göra med en stut som inte ville gå hem till kvällarna. "Jo", sa hon, "ni skall röra ihop tibast å vandelrot å ge honom". Sedan han hade fått det stannade han hemma. Svin fick en att trivas, om en tog med av ######, som de hade haft i "ketten" (stian) å lade till dem, när en släppte dem i den nya kätten.