Transkriberad uppteckning

"Bergtrôlla" bodde i "Pôrtberg". De kom fram till de som bodde i gårdarna däromkring. De kom ned å skulle vattna sin boskap. En gång så kom ett troll ned till Sätter- bergstorp å bad mora så här: "Snälle grannemora mi lån'mäj föckedocka di, ja' ska' föcke e litta ri, du ska snart få igen'a." Mora visste inte vad det var trollet ville låna utan bad att trollet skulle gå å ta den sak hon skulle ha själv. Då gick hon å tog kärnstaven, för trollet skulle kärna. När trollet kom tillbaka med "kärn- käppen", så var det en mark smör på var klo. Det skulle vara betalt för lånet. Ingen vågade äta det smö- ret, för de trodde att det var förtrollat. / En annan gång så kom trollen från Pörtberget ned till Sätterbergstorp å ville låna en kaka. Mora fick gå ut med kakan å lägga den på backen. En morgone, som folket kom ut i gården, så låg det ett helt lass med fin ka- ka ute på backen mitt för dörren. Trollen tyckte inte om att få höra, när de brynte lien. På dagen gjorde det inte något, men fick de höra det på kvällen, så dundrade de i berget. En gång kom ett troll springan- de så mycket det orkade förbi stugan å åt berget till. Åskan gick å för åskan var de mer rädda än för dö'n. Det skulle vara fullt med troll i åsarna där, men det är omöjligt att minnas alla berättelser om dem. En gång hade trollen varit till källan å vattnat. Då hade de lämnat en bockkilling kvar vid källan. Den där fick gå där, för det var ingen som vågade att ta reda på den. Så en gång passade "trollgumman" på, när folket på Sätterbergstorp å vattnade, å bad att de skulle ta vara på killingen å ta den med hem. Den skulle de ta te godo för att de varit snälla mot trollen. Den killingen blev så grann å han parade / sig med de andra. Folket i gården hade så god tur med allt. Det var många av förfäderna som sett trollen å hört dem. De hade hundar som skällde. Dessa hundar kal- lades för "berghundar". Om berghunden skällde tre gånger, då visste man att trollen var med hunden, å då var det inte så farligt, men skällde han bara en å två gånger, så var han ute ensam, å då var han inte god. "Berghunn" var fruktad. I min ungdom levde sådana som var skrämda för honom. Det enda de kunde skrämma honom med var att blåsa i lur. Trollen kom inte fram annat än på kvällarna å nätterna. De var blinda på dagen, sades det.