Sunnemo, Värmland
Jakt
Sunnemos sista björn.
------------------------
En vinterdag i början av 1800-talet, jag vill minnas det var
1883, voro bröderna Per och Karl från Kackleåsen, väster om
Bosjön, Sunnemo, sysselsatta med timmerhuggning. Karl har just
kvistat en gran och börjat rotbarka trädet, då plötsligt en
björn rusar upp ur snön vid hans fötter. Ett yxhugg mot björ-
nens huvud sårar denne i käken. I nästa ögonblick har björnen
huggit sina tänder i mannens ena arm, men det nyss utdelade
hugget har förlamat björnen så pass, att han ej förmår dra
mannen under sig. Brodern Per, som är sysselsatt ett stycke
härifrån, hör att något ovanligt är å färde, och skyndar till
platsen. Med sin yxa går han löst på björnen och tilldelar den-
ne hugg på hugg, till dess nalle släpper sitt tag om broderns
arm och lämnar platsen. Några timmerkörare, som anlänt, forsla
/
den svårt sargade ner till byn. Per skaffar i hast ihop någ-
ra skyttar, och man beger sig tillbaka till skogen för att
uppsöka björnen. Ett stycke från granen, där striden utkämpats,
finner man björnen sittande i snön. Skott på skott träffar
den ludna drotten, men han faller ej. Man går närmare och fin-
ner då, att han är död. Pers yxhugg, 12 stycken, har dödat ho-
nom. Den skadade skogsarbetaren repade sig efter bettet och
omkramningen. Brukspatronen på Bosjö lät sedermera stoppa
upp björnen, trots att pälsen fått åtskilliga skavanker efter
de många yxhuggen och skotten.
