Transkriberad uppteckning

På Viljan fanns det förr i tiden gott om tomtar. Det är många, som sett dessa små varelser och även kommit i beröring med dem vid olika tillfällen. Sina upplevelser ha de sedan berät- tat för berättarens far, som var närmaste granne till Viljan. En dotter till en f.d. arrendator av Viljan, Mina Björklund, nu omkring 70 år, har även intygat och berättat nedanstående, och en son till en annan f.d. arrendator till samma gård, Karl Björk- lund, har berättat detsamma. En gång var en byskomakare på gården och arbetade. En dag fick han se en lång rad med "småfolk" gå tvärs över gården och för- svinna in i vedboden, där de hade sin bostad. En moster till ovannämnda Mina Björklund hade en gång efter mörkrets inbrott gått ut på vedbacken och plockat i vedhögen där. Att arbeta var det vara må medan skymningen pågår, är det största brott, man kan begå mot småfolket. En följd av denna / oförståndiga handling blev, att tomtarna hämnades genom att kasta omkring alla vedklabbarna runt backen under natten och föra ett sådant oljud, att ingen kunde sova. Frampå morgonsi- dan kom en tomte och nöp fridstörerskan ett ordentligt nyp i näsan. Hon fick sedan gå med röd och svullen näsa i långa ti- der. Ovannämnda Karl Björklunds far, Jonas Jonsson, hade en dag gi- vit sin häst några rapp, för att denna visat sig bångstyrig. Då han sedan skulle gå upp på stallvinden efter hö, och just öppnat luckan och stack upp huvudet genom öppningen, kom en tomte fram och gav honom en så kraftig örfil, att han varken förr eller senare fått ett så hårt slag, hade han yttrat. När Mina Björklunds far kom till Viljan hade de en rödbrun häst. Denne stod varje morgon genomsvettig i sin spilta, när de kommo ut i stallet. De togo då och vände spiltan, och sedan stod hästen torr i stallet. Hästen hade stått över tomtarnas bo, trodde ägaren, och när han så flyttade bort hästen därifrån, blevo tomtarna nöjda.