Transkriberad uppteckning

De döda ville bli uppkallade. Om ett barn skrek mycket, kunde det bero på att det var en död, som inte var "uppkristnad", och då lät den inte barnet vara i fred. Då skulle de gå ut och skrika: " Härnäst ska vi kristna upp dej!" Fällda tänder gömde man under telet och sade: "Mus, mus, jag vill ha en bentand i stället för en guldtand!" De skulle vaka över barnen, tills de var döpta. De var rädda att by- tingen kom och tog barnet och lade sitt barn i stället. Bytingen var den som bytte; det var la ett bergatroll. Pengar skulle det vara i tånan, när barnet döptes. De gav barnet faddergåva De, som var födda en torsdagsnatt, var i syne