Transkriberad uppteckning

Logakatten gav nekerna till nekakråka, som räckte dem till läggarn. Om de satte upp och den sista neken blev en uddanek, det var inte bra. Var det ett fruntimmer, skulle hon vara med barn, och var det en karl, skulle han bli far innan året var slut. Det var inte noga med att sista neken skulle vara stor. "Ta haren" – de gick runtom ikring och det sista var ha- ren i. Den som fick hugga det sista hugget, honom kallade de "haren" den dagen.