Transkriberad uppteckning

Det finns ett par stora stenar efter lands- vägen inte långt från kyrkan. Där skulle det vara ”tômtepesar”. Farfar hade sett dem där. Di hade hoppat upp och ned på stenarna. Men när han kom närmare inpå stenar- na så var det som små eldklot, som rulla under dem. I ladugården på Blomberg skulle en hål- la tyst om kvällarna, eljest så gick krea- turen lösa på morgonen. Det var ”tômten” som ville ge betalt, för att han inte fick fred om kvällen. En gång så kom en pi- ga in i ladugården och blåste i händer- na, för hon frös om dem. Då var det nå- gon som stack ett par ullvantar i händerna / på henne. Hon tog vantarna på sig. Sen glömde hon att lägga ned vantarna i la- dugården. På morgonen när hon kom dit så stod ”tômten” vid dörren och sade: ”låna vantar, men gav däj inte vantar”. Då fick hon skynda att frakta dem tillbaka. Det var på ett ställe som di hade en ”tôm- tepese”. Han var så duktig och tröskade var natt. Det blev jul och då ville husmodern belöna honom, så hon hade sytt kläder åt honom. På julafton så fick han klä- derna. Se’n tystna det på logen. Bonden un- drade vad det var fatt så han gick till lo- gen en kväll. Tomten kom och visade sig och sade: ”Granna kläder – trösker inte mer.” Han blev borta från gården.