Transkriberad uppteckning

Ibland om kvällarna kunde en stå här och se ljus fladdra i luften över viken och utåt åkrarna. Det minns jag särskilt i min ungdom. De gamle här som en talade vid om detta, kallade sådana ljus för lôktegôbbar. Det skulle vara ett sken som döda hade med sig. Det var sådana som inte hade ro i graven eller som inte hade kommit i en riktig grav. - Di kunde aldrig vara stilla. Detta ljuset for upp och ned, fram och tillbaka, så fort det hann. En blev vilsen om en stod länge och tittade på det.