Transkriberad uppteckning

Skabb var någon smörja som satte sig mellan fingrarna. Sådana som fått skabb kom till kopparsla- garna i staden och ville ha hjälp av dem. - En koppar- slagare fick inte skabb. - Kopparslagaren hade ett bläs- kar, i vilken han kylde av kopparn. Skabbiga personer fick vatten ur det karet och tvättade sig med. När de hade tvättat sig, gick skabben bort. Många gånger kom folk till far och fick sådant vatten. Jag minns särskilt en fru, som kom in i verkstaden och hade ett litet barn med sig. Barnet hade fått utslag på kroppen. Hon hade full en butelj med vatten. Hon bad att vi skulle hålla buteljen för myn- ningen av blåsbäljen och blåsa. Det gjorde vi, och så tog hon vattnet med sig hem. Det skulle hon tvät- ta barnet med. - Det var särskilt bra att blåsa / vid en kopparslagarehärd. - Förekom också att perso- ner kom och ville ha filspån, som de skulle ha till bot för sjukdomar. Kolera tog inte heller på kopparslagare. Av hörsä- gen vet jag, att folk var till kopparslagare och fick en bit koppar att hänga om halsen, för att inte kolera skulle rå på dem. Ute efter Karlstadsvägen stod en tall. Den var de och ###### i, när de fått tandvärk och bölder. Smeden blev garvad av rök, så det var inga smitto- samma sjukdomar som bet på honom.