Transkriberad uppteckning

Det fanns en gumma i staden som bota för one bette. Hon stöpte också över barn, när det blev något ont med dem. Men hon fick smyga sig till detta, för hon var rädd för att doktorn skulle få tag i det. Att stöpa med bly (stöpa). Avsikten med stöpningen var, att en skulle se efter var den sjuke hade fått det onda. Men det skulle allt göra gott också. Mor hade varit med flera gånger. Och det var ingen konst att stöpa. Gumman hade en liten järnslev med sig. I den lade hon blyet och lade i varmen, så att det smäl- te. När det var smält, så tog hon en skål med vatten och ställde på den sjukes bröst. Så tog hon en bröd kaka med hål i och höll över skålen. Så lät hon blyet rinna genom hålet, så att det kom i vattnet. / När allt blyet var i vattnet, lade hon stöpsleven och ka- kan åt sidan och så ställde hon sig att mumla och se på krumelurerna som var i vattnet. Sen fick den sjuke förordning på vad som skulle göras. Det kunde vara så, att gumman tog en trasa av den sjukes kläder, hår och naglar. Sen gick hon åt skogen eller vatten och lade ned det. Vattnet som hon stöpte i slog hon under golvet. Blyet tog hon tillvara, för det skulle användas för samma ändamål en annan gång. Det var större tro på sådant här, än vad doktorn kun- de uträtta.