Transkriberad uppteckning

Före innan rallarna kom och byggde Bergslagsbanan fanns inte någon - med undantag av någon bland de bättre, som åt färskt kött. Och det fanns inte en färsk köttbit mer än hos en fru i staden. Hon lejde att slakta, för rallarna skulle ha färskt kött. Och där- med blev det fler oc fler slaktare i staden undan för undan. - Denna frun lejde kampe-Gösta på Berget att slakta. (Namnet kampe-Gösta hade han fått därav att han hade slaktat och flått hästar. Han fick också heta "flåaren" för det. Det var näs- tan lika skamligt att slakta och flå en häst som att slå ihjäl en människa. Hästkött togs inte tillvara, utan hästskrotten grävdes ned). Denne slaktare bodde på Kyrkberget i Åmål. - Slakt- ningen skedde om natten. Kl. 2 på morgonen kom / kampe-Gösta och slaktade djuret. Han slaktade i en bod el. ett skjul. För varje slakt fick han en krona, brännvin och mat. - Så lejde hon en karl som bar ut det till dem som hade tingat. Men som sagt, det var inte stört fler än rallarna och bättre folk i staden som höll till godo med det färska köttet. Kött och fläsk saltades ned, när man hade slak- tat i november eller december. Och det skulle räcka mest hela året.