Transkriberad uppteckning

Nuförtiden firas särskilt födelsedagarna. Det börja- de bli mera allmänt i början av 1900-talet. Under förra världskriget, när folk fick mycket pengar, så tilltog detta bruk. Det blev ett slags nöje att vara med och fira. Hos herrskapen förekom det av gam- nalt att namns- och födelsedagar firades, men hos allmogen var det inte så vanligt. Förr var det allt namnsdagen som var de viktigaste. Den kom en bäst ihåg, för den stod i almanackan. Nu är födelsedagen den viktigaste. Man firar den privat i hemmet med kaffe och tårta. Men mycket ofta händer att vänner och bekanta skramlar ihop och köper en present och överlämnar. Alla hushåll som lämnat till presenten följer med och uppvaktar. Det skall ske som / en överraskning. Så då försöker en att hålla tyst med den tilltänkta firningen - samlas om kvällen och kom- mer i samlad trupp. Är prästen med, så håller han festtalet och överlämnar presenten. Man klädde inte ut sig. Skulle man bort och fira, så tog man på de bästa kläderna. "Namnsdagsplakat" förekom. Sådana begagnades i min ungdom. De var försedda med namn och text på vers eller prosa. Den som målade eller ritade bre- vet skrev texten. Fanns sådana i staden, som en kunde få beställa av.