Transkriberad uppteckning

Om sommaren var stadsungdomen ute här och var och roade sig. Det var dans bort på logar om lördags- och söndagskvällar. Somliga bönder hade stora rum och där kunde man få dansa. - Kortspel förekom bort i backarna. Här och där låg något kortspelslag. De som hade rodd- eller segelbåt brukade fara ut på sjön om söndagarna. Då tog man kaffe och bröd med sig. - På Galgåsen fanns en kägelbana. Där var också ett tillhåll om helgerna. Sociteten var ute och "åkte promenad" eller de tog en promenad till fots i stadens omgivningar. - Det fanns ingen organiserad idrott eller sport. Men det låg i, att pojkarna skul- le kappspringa, hoppa höjdhopp och längdhopp, ha dragkamp, gå balansgång o.d. Man hade små täv- lingar i sådana ting när pojkskockar träffades. / Vintertid roade man sig med kälkbackåkning. Bac- ken uppifrån kyrkan och ned till torget var en bra kälk- backe. Där åkte både barn och ungdom. Det var inte så strängt den tiden. Man åkte hur som helst på ga- torna. Det var bara hästskjutsar man måste väja för och gångare. Man nöjde sig inte med bara käl- kar utan man drog med sig #######. PÅ en sådan kunde en åtta tio personer åka. - Skolbarnen hade snöbollskrig. Det blev heta drabbningar, när fåreben och paltar råkades (fåreben = elementarläroverkets ungdomar. Paltar = folkskolans). Det var ju ett ständigt krig mellan dem. När viken låg frusen gick man på skrodskor. Herr- skapsungdomen hade sina skridskofärder - endera i par, pojke och flicka eller flera i sällskap. Men de blandade sig inte med det sämre folket. Många övade sig och voro skickliga att gå på skridskor. Man gick upp figurer eller namn. Ett hjärta var med det lättaste att gå upp. Även ungdom från omkring liggande landsbygd / kom med sina skridskor. Men de voro meredels för sig själva. Det gick inte riktigt bra att förlikas. Stadsungdomen höll sig för bättre än landsungdomen, voro mera uppsträckta och kunde föra sig bättre. Herrskapen gjorde slädparti. När isen låg körstark på Vänern hade de slädparti till Värmlandsnäs. Där fanns många stora herrgårdar och på den tiden bodde stormän på dessa herrgårdar - Liljehöök, Uggla, Bratt m.fl. Och det var de finare herrska- pen här i staden som hade slädparti till någon av Näsets herrgårdar. Kunde vara en 25 stycken i sälskap - d.v.s. 25 slädar. - Hästarna voro utstyrda med vita, virkade täcken. Långa tofsar på täcket. Det var glest virkat. Täcket räckte ända fram i släden. Kallades slädnät. En bjäl- lerkrans på vardera sidan om hästen. Det var ###- bjällen - somliga hade gula ###bjälen andra vita. Det lät nästan som musik på avstånd, för det var olika klang i bjälrorna. Selarna voro väl putsa- de, så att det blänkte i dem. - Hela familjen / var med. - Så hade man skjutskar med. En del patro- ner hade egen kusk. - Man hade s.k. familjesläde med två hästar för. - Många av de "större" hade hästar. Patron Ha#### hade många hästar. Ibland hade de slädparti till någon herrgård eller till något bruk på Dal. Det var grant att se, när de svängde runt torget eller när den långa raden kom gatan fram. Pojkar och flickor gick ihop och hade kalas om lördagskvällarna. De hyrde ett rum och dansade i. Kyrkvaktare Jansson kyrde ut. - Herrskapen hade sina baler för sig, hantverkarna för sig och de som sämre var för sig. - Drängar och pigor som tjänade fick inte vara med. Drängarna kallades för knölar. Men drängarna gjorde baler och bjöd pigoirna och tvärt om. / Sista sidan är berättaren J.G. Svensson född 1861 i Åmål. Uppgften rör tilltal. Umgängesformer. Kom inte ifråga att en skulle ha sagt du till far och mor. Dert skulle ha uppfattats av dem som elakt, och en hade fått en örnyp i värsta fall av #######. "I far och mor el. mamma och pappa" skulle det vara. Nuförtiden hör en inte barnen säga annat än "du" till sina föräldrar. I finare familjer hör en dock, att barnen ännu säger "mamma, pappa" eller "mor och far". Det skall allt vara finare att säga mamma och pap- pa än att säga "du".