Transkriberad uppteckning

Tunnbröd bakade man två gånger om året, på hösten och på våren. Degen saltades inte och jästes inte. Man hade korn i eller kokta potatisar. Tre stycken var med om baket: en kavla, en nagga, en grädda. De använde mycket stora fjölar, som ett stort fyrkantigt bord (menar bordskiva) med avkarvade hörn. Man grädda i stora ugnar, som eldades med pannevedsved, det var barr och tallved. Först sopades hällen rent. Först nagga man med en grov nagg och sedan men en finare, så den riktigt kunde blåsas över fjölen. Tunnbrödet viks ihop. Det förvarades i hebret eller härbärget, kan man också säga, i kistor. Torrt bröd. Det jästes på kvällen. Skulle man hinna med en säck, fick man allt börja baka tidigt på mor- / gonen vid 5-tiden ungefär. Då fick man arbeta upp degen och sätta en ny deg, som var färdig, när man bakat färdigt den första degen. Var det rysk rågmjöl kallades det en rågmjölsmatta. Det var ungefär samma mått som en säck. – Det bakades på höst och vår, innan vår- arbetet började. Det torkades i taket på stänger. När det var torrt, las det i lådan och tunnor. Jullimporna bakades färdigt till Annadagen, för att de skulle hinna ligga på ena sidan i en vecka och på den andra i en vecka före jul. Degen vannstöptes d.v.s. man slog varmt vatten över den, då den stod i stora såar, så att det hoppade fram småpärlor. Degen fick inte bli kall. Man arbetade den först utan jäst i. Så fick den stå i sån till dan därpå. Så arbetades den en timma på morgonen. På kvällen jästades den. Sen var den färdig att bakas ut på morgonen. Den gräddades i stor ugn. Väl rensad. Luckan las igen, till dess det det blev hett. Så öppnades luckan och man kände efter, om det var lagom varmt. Var det för hett, la / man salt på botten. Man hade grovt rågmjöl och kryd- dor. Jag minns inte, vilka kryddor man tog. Den sötma sig själv nästan genom vannstöpningen. Viktigt var det, att inte degen fick svalna, utan den fick vara väl inbäddad.