Transkriberad uppteckning

Bonden som hade gården Bro var som sagt kvarnägare. De som hade kvarnar på den tiden togo inte betalt i pengar för det de malde, utan de tullade som det hette, d.v.s. de behöll en del av sä- den eller mjölet. Det var nog en bestämd del de skulle behålla, men ingen kontrollerade dem och därför tog de som de tyckte. Det var inte så konstigt att gårdar med kvarnar alltid var rika gårdar. Bonden på Bro hade en stor svingård och till den gick en hel del av böndernas spannmål. Han sålde grisar och tjänade myc- ket pengar. Men en gång kom prästen Höjman och en bonde och skulle ha malt säd. När det var klart så kontrollvägde de mjölet. Och då ansåg sig prästen ha anledning att med myndig ton anmärka på den oskäliga tullen. Men bonden på Bro var en både barsk och resolut karl. Han såg prästen stint i ögonen, stötte hårt med sin järnskodda käpp i / marken och sa: "Ja ska säga pastorn, att det finns ingen lag på sånt!" Och det fanns det ju inte heller. Bonden visste nog att de inte kunde komma åt honom.