Transkriberad uppteckning

Lars Larsson var född på Kårehogen, Morlanda s:n, i medio av 1840-talet och var son till en bonde, som kallades "bon" på Kårehogen, där- för att han var ensam bonde på gården. Den övriga delen av hemmanet ägdes av s. k. ståndspersoner, präst, apotekare, m. fl. Själv kallade sig Lars Larsson Håf. Han påstod att hans mor haft förbindelse med en präst, som hette Håf. Denne Bon-Lars var till yrket skomakare och i likhet med sina bröder var han rikt begåvad på huvudets vägnar men ytterst originell. Många berättelser finnas därom. Det berättas att genom självstudier be- härskade flera språk. Han gick alltid i arbete på sin jordlott klädd i stor, varm överrock, med värja vid sidan. Om man sporde honom, varför han bar värja, så blev svaret: "Man möter så mycket "oknytt", (troll) så den är bra att ha." Bad han en granne att få inlagt sitt lilla förråd av hö i ladugården, så var det på villkor, att det ej fick läggas på nordsidan av / byggnaden, för det var farligt. En gång mötte han kontraktprosten Vannberg i Tegneby. På prostens fråga, vem han var, svarade han: Jag är Lars Larsson Håf på Kåre- hogen, Swedenborgare och andeskådare, men vad är herrn, väl resande i snus och tobak?" Vid midsommartiden åt 1914 kom bemälde "Bon Lars" i något ärende till Helleviksstrand. Det stod några gubbar och samtalade i när- heten av en handelsbod. Alla kände givetvis "Bon Lars", som då var en gammal man, och det blev samspråk. Som vanligt klagade gubbarna över dyr- tid och svårigheter. "Här är väl inga svåra tider nu", sade "Bon Lars", "men det blir." "Vad då för något?", var det en av gubbarna som sa. "Det blir krig och svåra tider." "Det dröjer väl länge innan sådant sker?" "Det dröjer inte länge", svarade B-L, "om få månader, ja, man kan ej säga månader, man får säga endast veckor." Den förutsägelsen slog då in. Världskriget var snart ett faktum. Men om Lars Larsson kunde skåda in i framtiden är förborgat.