Transkriberad uppteckning

På våren, när korna skulle släppas ut på bete, skulle vis- sa försiktighetsåtgärder vidtagas. Många gamla trodde på troll och andar, som kunde tillfoga djuren skada. Därför skulle de hugga stål över dem, innan de fick gå ut. Över fähusdörren var uppsatt kors av stål. Stålet har i alla tider haft respekt med sej och ord om sej att bita ifrån sej. Ett annat medel mot onda makter var, om i tröskeln till fähuset borrades ett djupt hål och en levande orm släpptes ned i hålet och en träplugg sattes i. Om kon hos någon torpare eller korna hos någon bonde blev lite ruggiga och inte ville äta samt tog av med mjölken, var det säkert någon trollpacka till granne, som miss- unnade sin nästa vad den hade. För att råda bot för sina djur, skulle de osedda taga några nävar säd ifrån trollpackans åkrar och ge sina kor. Grön vinterråg tidigt på våren var ett bra medel. En allmän tro var, att en trollpacka kunde sätta ned nå- / gon under någon bro eller vid någon vattenfors. Den nedsatte blev sjuk, hörde vatten susa och hörde röster. Då var det att gå till nå- gon klok gumma eller gubbe, som läste sitt hockus-pockus. Blev han bra, så var det naturligtvis detta som hjälpte. Blev han inte bra, så var det det onda som var satt så hårt på honom.