Transkriberad uppteckning

Båtar byggdes aldrig av rönn. Det kunde bero på, att rönnen sjunker när den kommer i vattnet. Fartygen hade jord med sej ombord. Om någon dog, så för- rättade skepparen jordfästningen. Liket höljdes i en presenning eller något annat hölje. Skepparen öste jord över den döde och läste ritu- alen. Och så lyftes liket över relingen och släpptes ned i vattnet. Ett sänke fanns i höljet för att liket skulle sjunka. Den första fisken som kom upp när de fiskade, den skulle spottas i halsen. De gick aldrig ut och fiskade på en torsdag. Och de ar- betade aldrig på en söndag. Om de kastade ett mynt över gaffelnocken, så skulle det bli bra vind. Likaså om de kastade knappnålar i sjön. När solen gick ned röd, så blev det oväder. / "När ulven går bak solen och naffsar i dess klot", då blir det dåligt väder. Solulven, det var "små solar" som ibland kan ses omkring den riktiga solen. Om skeppskatten försvann eller råttorna lämnade far- tyget, då var detta förebud till att fartyget skulle gå under. Alla främlingar som var mörklagda kallades tater. Fin- nar var de rädda för. De kunde trolla och ställa till mycket ont.