Transkriberad uppteckning

Det var en jätte som hette Hobergsgubben. Den jätten talade mor om för oss barn många gånger. Han var så rik, den jätten. Han bodde granne med ett folk, och ibland brukade han gå dit. Men han gick aldrig in. Han ställde sig vid fönstret, när han hade något ärende. Så fick hustrun barn och det skulle bli dopöl. Alla grannar skul- le bjudas. Och de kunde inte gå förbi jätten. Han skulle bjudas, men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för om han skulle komma, så fick de inte maten att räcka till. Jätten skulle äta upp alltihop. Så fanns det en som lovade att han skulle gå och bjuda jätten på det viset, att han inte skulle komma. Han tog en påse med sig och gick. När han kom in till jätten, så un- drade / denne, vad för slags ärende han kunde vara stadd i. Då talade han om att grannhustrun hade fått ett barn och att han nu var skickad till jät- ten för att han skulle komma och stå fadder åt barnet. Det tyckte jätten om och tackade. Men han ville veta vilka som var bjudna. När han fick veta att trumslagaren var bjuden, så ville han inte komma. En gång hade han slagit benet av jätten. Han bad att få ge en faddergåva. Han tog en skyffel och skyfflade i säcken en gång. Det var råga med silver skyffel. Han frågade, om folk brukade ge mer. Ja, svarade gubben, det brukar de nog göra. Då fick han lika myc- ket till i påsen. Jätten frågade om någon bruka- de att ge mer. Jo, svarade gubben, prästen bru- kar ge mer. Då fick han lika mycket till. Han frågade, om någon brukade att ge mer. Nej, nu var det ingen som brukade ge mer. Och nu var säcken så tung, så han orkade inte bära mer. Så gick han hem med gåvan. Men / jätten kom inte på dopölet. Det hade bott jättar i bergen. Men åskan har slagit ihjäl dem. Di var stora och starka. De åt upp en hel oxe i målet. Varken jättar eller troll kunde vara ute när solen var uppe. Då var de inne i bergen. Åskan var de rädda för. Men han kunde slå in i berget och döda dem. Jag minns när de gamla gubbarna talade om sådant. Somliga av dem påstod, att det hade fun- nits så stora människor. Det var människor, som kallades jättar. Somliga påstod att det var jättar å ingenting annat.