Transkriberad uppteckning

Om de slagit ihjäl någon, så ropade han, tills hans tid var ute. Det var i Fagerhult. Det kom en marbo, och den slog Andreas i Fagerhult ihjäl för att komma åt, det han hade. Marbon hade legat där över natt. Sedan hade han grävt ner liket i en mosse. Men en tid efter skulle drängen dika på mossen. Andreas stakade ut diket först, och då sta- kade han det snett på ett ställe. Sen for han åt stan, och drängen dikade, men han tyckte inte om att diket skulle gå snett, utan han grävde rakt. Och han kom på liket eller skelettet. Han kastade upp benen på ett stenrös. Men han fick alls ingen ro på natten. På morron gick han till prästen och berättat. Prästen sa, att han skulle plocka ihop alla be- nen och frakta dem till kyrkogården. Och det gjorde drängen, och prästen kom och jordfäste dem. / Det blev aldrig uppröjt. Andreas bekände aldrig. Det är nog sjuttifem år sedan mordet skedde. Och de hörde i många år att det skrek nere på mossen alltibland. De frågade präs- ten, vad det berodde på och hur länge det skulle pågå. "Det blir så länge tills hans tid är gången, så länge hans tid var utsedd," svarade prästen. Då Andreas i Fagerhult var ute och körde om kvällarna, kom det alltid en före körande och vände på gården. Det var en i Övre Bräcke, som hette Jansson. Han skar ihjäl en marbo och tog hans häst och vagn och marbon slängde han i skogen. Men Jansson blev avrättad för det på Sanna(?) i Hjärtum. Där spökade, så folk ville inte passe- ra där om natten.