Transkriberad uppteckning

Barnet - en gumma hade varit där med barnet, sa de. Före 1870 hade vi en jordgumma, en gammal kä- ring, som inte hade gått i någon sorts lära. Hon bodde i Stala. I slutet av 1870-talet började de anlita en exami- nerad barnmorska. Jordgumman fick gå dit flera dar efter födelsen och tvätta barnet och sköta om modern. Men ibland gick modern upp redan efter en eller två dagar. Alla hustrurna i grannskapet kom dit och hälsade på och hade med sig vit gröt av mjölk och vetemjöl - barnsängsgröt. Den räckte till allihop i familjen ibland, för de kom den ena efter den andra. De hade inget me- ra med sig än ett fat gröt. Faddrar skulle man inte neka att vara. De skulle ge / barnet faddergåva, det var pengar. Den som "höllt barnet" kallades gudmor. Varje jul skickade hon något i kläd- väg till barnet, tills det gått och läst för prästen. Inga särskilda kakor (skulle hon ge barnet) Vet ej att man brukat byta namn på sjuka barn. Många kallade upp barn, som dött; det var de inte räd- da för. De var rädda för att tappa något, när de höll fram ett barn till dopet; då skulle barnet komma till att tappa saker och ting. "Gå i körke" måste alla fruntimmer göra, när de fått barn. Hon fick inte gå senare än sex veckor efter. Till den var hon hea, och ingen skulle ta henne i hand då. Vet ej att man brände lyse över ett nyfött barn, ej hel- ler att man lade pengar eller något föremål i lindan.