Min farmor - Kristina Dahllöf, d. omkring 1890-talet - for hela Orust över å bota kor. Han gav också ut finnskot- tesats. Å så var hon barnmorska, jordegumma. Hon hade lov att tjänstgöra med det. Ibland hann hon inte hem den dan el- ler den natten. Någon trolldom bruka hon aldrig i sin lä- kekonst, vad jag vet å har hört. Eva Johansson, hette som ogift Vesterberg, hon gjorde förr satser mot engelska sjukan. Det skulle läggas på armen på den som var sjuk. Jag vet inte, om hon själv trodde på detta här, men hon sa en gång till mej, att så hade hon blivit lärd. Kanske hon lärt sej av sin farbror, klocka- re Vesterberg, som nästan var som en riktig läkare. Klockare Vesterberg hade intyg från läkare i Uddevalla att få ympa mot kopporna å även göra andra enklare ingrepp. / Han var mer anlitad än doktorn. Men det var det, att han kun- de inte få skriva ut vad medicin som helst, särskilt starka gifter å sånt gick inte för honom att skriva ut. Han sa det: - Ja ved no va som skulle behövts här, men ja får inte skriva recept på de. Han höjde sej allt något pinnhål över allmänheten. Å han var duktig i mycket. Han byggde sej själv en piporgel, när han bodde i Lund nära kyrkan. Den sto på vinden där till i fjol, när huset såldes. Den är nerplockad å delarna num- rerade, de finns hos släktingar, en sonson eller dotterson i Jakobsberg.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
