Transkriberad uppteckning

Julehalm, det hade vi, jae då. Det fortsatte vi med, tills jag var en tjuge år (1878), då börja de sluta efter hand. De hade den inne i rummet, inte någon i köket. De tog en långhalmskärve å bredde ut den, så långt den räckte, på halva golvet eller så, det berodde ju på hur lång halmen var. Å så lekte de i den. Det var helt ungdom som hållt på med leken. En lek som jag howar var att de "to jultyppa". De vred de ihop av halm, så den sto på tre ben. Sedan la de sej på golvet å slängde benen framöver huvudet å tog typpan, som sto där, med fötterna å slängde den efter gol- vet. Det var många som led ont för att få tag på jultyppan så med fötterna. Det blev så tomt å ledsamt, när halmen togs bort, men / den blev så trampad, så det blev som annat bôs för resten. Den låg så de hade den över nyår å trettene. Tjugonde tror jag de tog ut den. Då var det en saknad, tyckte vi barn. Julegran hade de inte mycket den tiden de hade halm. När de börja med julegran fick de sluta med halmen. Det blev för farligt med ljusen å halmen tillsamman.