Transkriberad uppteckning

Vyssa lull, mett lelle gull, Käringe sked en pôse full, la i vrå, strötte på, geck te prästen å sa ifrå, hôre den store mocka lå, metteför prästens näsa. Prästen to sin store bok å sätte sej te å läsa. Käringa to sin krokete käpp, slo prästen över näsa: Dä ska du få, din udskämte präst, för du inte vell läre mine barn å läse!" / 2. Prästen to sin store båd å segla udetter havet, käringe to sitt sprockne knôtråg å sejla samme vägen. Knôtrågets sprack å käringe sack. Å ongen han satt ve lannet å töd. Så kommer dä en gubbe mä e kroketer tann. "Åh, käre min gubbe, hogg tanne i mett hue (hår) å dra me te lann!" Men gubben han hade ett krokete spjud, han hogg a i rumpa å sköd a längre ud. II. I fjol om jul då kalva mi ku å grisa mi su, å märe ho drokna i solsken Dä va så sant som fållongen gol å kycklingen patta sin mor i fjol.