Transkriberad uppteckning

Den här sägnen har hänt i byn Väster- lansjö i Arlövs socker, Ångermanland i början på 1800-talet. Det var en gumma, som hade gjort upp med den onde att om denne gjorde henne och hennes man rika, skulle den onde i gengäld få smör av gumman varje gång hon kärnade. Bondfamiljen var barnlös. Men de hade tagit en släkting till gumman som foster- barn. Gubben, dottern och tjänarna märkte flera gånger att när gumman kärnade smör, tog hon ett smörstycke och trillade det runt. Ett sådant smörstycke kallades "smörklänning". Smörstycket lade hon på en trätallrik, och bar in det i en kammare. Smöret försvann från tallriken, men ingen förstod var det tagit vägen. En dag när gumman hade kärnat, trillade hon en "smörklän- / ning" och bad fosterdottern bära in den i kammaren. Hon hade inte tid själv. Gumman sade till flickan, att hon fick inte titta efter sig i dörren, när hon gick ut från kammaren. Men flickan var nyfiken som alla barn och vände sig om i dörren. Då fick hon se en stor, svart karl utan huvud sitta vid bordet. Han hade stora, långa klor på händerna. Klorna högg han i smöret. Nu började ett riktigt elände. Flickan blev fast- klämd i dörren och kunde inte komma lös förrän gub- ben hjälpte henne. En annan gång bad gumman dot- tern gå till lagården och fodra korna. När flickan kom in i lagården stängdes dörren. Kornas träljar lossnade och korna började springa runt kring golvet. Bondfolket hade en stor folkilsken tjur, som också blev lössläppt. Flickan höll på att bli ihjälstångad av tjuren. Gubben var inte på gården, när han fick höra oväsendet från lagården. Han skyndade genast dit och hjälpte flickan. / En tid senare skickade gumman flickan i ett ärende till en av grannarna. Nu blev flickan bortförd 3/4 mil på en stor äng under en höhässja. Hon kunde inte komma lös däri- från. När flickan inte kom tillbaka, bliva fosterföräldrar- na ängsliga och förstodo, att något hänt henne. De uppbå- dade folk, som fick skallgång efter henne. Efter 3 dygns sökande fann folket henne under höhässjan. Det var vinter och kallt, men flickan levde ännu. Hon blev mycket sjuk och fick ligga till sängs i flera veckor. Efter detta utsattes hon inte vidare för några obehagligheter. Men nu istället började olyckorna för gumman. Hon skulle en gång ge korna deras middag. Allt foder som tillhörde korna flög från foderladan ut genom dörren, över gården och den 3 km långa sjön till skogen. Dörrarna från foderladan och lagården flögo samma väg. Man upptäckte blott några spår i snön av dörrarnas hörn. Bortom sjön hittades / dörrarna, men höet fingo bondfolket aldrig igen. En afton skulle gumman koka gröt. När hon tvärade gröten (vispade den) stoppades hennes händer i gröten, så att hon brände sig. I en kammare oppe på vinden förvarade gumman olika sorters mjöler, gryn och ärter. Dessa blevo blan- dade med varandra. När gumman låg och sov, blev hon kastad ur sängen, och sängkläderna kastades ovanpå henne. Allt det gubben hade hand om fick vara ifred. Då oväsendet inte tycktes vilja taga slut tillkallades pastor Brandell från Själlnad. Pastorn for två gånger till bondfolket och läste från bibeln innan oväsendet upp- hörde. Gumman hade inte hållit sitt löfte, därför höll inte heller den onde sitt. Utan gubben och gumman fingo vara lika fattiga som förut.