Transkriberad uppteckning

Sagan om hvar bergstrollet Hobergsgubben vistades eller kanske rättare sagt bodde, förrän han flyttade till Gotland och bosatte sig i Hoberget (Hoburgen) samt orsaken till hans flyttning. I Lofta socken, Norra Tjust härad, fin- nes ett berg, som kallas "pukberget". I detta berg bodde fordom- timma, förrän kristendomen infördes i landet, ett troll, som folket kallade "puken", hvaraf berget troligen erhöll namnet: pukberget. Att bergstrollet kallades puken var därför, att han mången gång gjorde folket förargelse, isynerhet då de hade sädesstack- ar ute på åkrarna, och puken skulle göra resor till andra berg för att hälsa på där boende troll, och dessa skulle göra återvisit hos puken, ty dessa resor skedde med virfvelvindar. Då kringströddes sädesstackarna, och därför voro folket förarga- de på puken, så att då de sågo en hvirvelvind draga fram öfver fälten ropade de: "se så, nu är puken ute och reser igen!" Så kom kristendomen in i landet och kyrka byggdes i Lofta samt kyrkklockor anskaffades, och dessa klockors ljud tålde icke puken höra. Det var egentligen tre ting som puken icke kunde lida: Lofta bjällror (så kallade han kyrkklockorna), Cofre källa och Norrsjö hund. Hvad förargelse källan kunde göra honom förmäler icke sagan, hunden skällde väl på puken, hvilket var honom till förargelse. Af dessa orsaker beslöt trollet att flytta från pukberget och begaf sig i en virvelvind öfver till Gotland och bosatte sig i Hoberget. Men han lofvade att Loftaborna skulle slippa att komma in i de inre rummen i pukberget, där han kvarlämnat en mängd dyrbara skatter, hvaribland en vagn av rent guld, ty nyckeln till skattkam- maren hade han gömt under vänstra framfoten på vita märren, hvarmed antages att han menat kyrkan. Då nu i den anförda sagan nämnes att de första kyrkklock- orna i Lofta varit orsaken till bergstrollet "pukens" flykt från pukberget så kanske det kunde vara passande att här / anföra den gamla sägnen om dessa klockors gjutning och om vad som därvid tilldrog sig. Då kyrkklockor skulle anskaffas anmodades en gjutmästare i Östergötland att guta tvänne klockor till kyrkan. Gjutmäs- taren uppförde ett slags gjuteri på Mejstad (en gård i Lofta) åker och tillsade sin gesäll att påbörja arbetet och tillreda smältan, medan han reste hem, men han, mästaren, skulle återkomma då egentliga gjutningen skulle ske. Emellertid dröjde mästaren så länge att gesällen hade smältan färdig och måste börja med gjutningen. Just då han skulle börja kom en mycket fin dam till stället. Till henne sade gesällen: "Hur tror fröken att det skall gå för mig, som vågar företaga detta arbete i mästa- rens frånvaro?" Kvinnan drager då en guldring af fingret, kastar ringen i smältan och säger: "Så ren och skär mö som jag är, så rent och skärt ljud skola dessa klockor få." Sedan klockorna voro färdiga, kom äntligen mästaren, som då undersökte dem och fann deras ljud i klang och styrka så mästerligt och ovanligt att deras make knappast stod till att finna. Mästaren blef förvånad men tillika förbittrad och utropade i vredesmod: "Har du tagit brödet ifrån mig, så skall jag taga lifvet af dig!" Gesällen måste då taga till flykten men förföljdes af mästaren och upphanns nära gränsen e- mellan Lofta och Eds socknar vid en skiljeväg där gesällen blef dödad af mästaren. På platsen har bildats en stor rishög af kvistar och grenar, som gående och resande kastat dit så- som offer; detta måtte väl numera hafva upphört? Klockorna blefvo ock i klang och ljudstyrka så ovanliga, att sockenborna måste låta drilla hål på dem och däruti stöpa bly, som skul- le förtaga det starka ljudet, ty de fruktade att fientliga flottor kunde under krigstid hafva ledning af dem, emedan deras ljud hördes långt ut på hafvet. Men genom denna håldrillning blefvo klockorna förstörda, så att de när ny kyrka sedermera byggdes måste gutas om. / Omstående sägner äro afskrifna efter en i min ägo varande skrift, i hvilken de upptecknats af Folkskollärare P.G. Pettersson, Eskelhem, (död sedan 44 år tillbaka), som hört dem i sin barndom berättas af då gamla personer så, som han som 74-åring upp- tecknat dem. Sagorna insändes härmed för att täfla om pris. Högaktningsfullt Martin Jakobsson Övide, Eskelhem, Gotland.