Transkriberad uppteckning

Ransbysäter den 8 Februari 1926: Folkminnen och Folktankar. Upptecknade av Hulda Maria Roos, Lysvik, Wermland. Näcken brukar man skrämma små barn med för vatten under uttryck näcken tar dig, det är ett litet djur eller spindel som hoppar på vattenytan. Källrået är nog vad som de anset vara det som de fått farlighet ur vatten av Till ex värkar eller utslag till motgift skulle det kastas salt i på det ställe som de trodde sjukdommen kommit ifrån. Adolf Persson, Ransby, Lysvik, 49 år gammal har berättat också om offer då gick de till det ställe som de ansågo sjukdommen var kommen ifrån och togo vatten, sen hade de en slef benämd stöpsleven och smälte bly uti sen höllo de vattenfatet över den sjuke och hälde det heta blyet uti vatnet. Skogsrån. Maria Håkanson Ransbysäter Lysvik, 67 år gammal har för mig berättat att hon två gånger sett skogsrån första gången när hon var ung och gick vall i skogen med fåren, hon fick då se en stor svartklädd kvinna iblan fåren, andra gången var en söndagsmorgon när hon gick efter en väg fick hon se borta på ett fall i skogen en kvinna klädd i grå kappa och en lång stör i ena handen. Warn eller Vålnad, litet om mig sjelf, vår gård ligger ivid vägen med fönster däråt en afton år 1919 gick en min mor- bror E G Persson förbi han såg då mig klädd i min blåa yllekofta och ljus halsduk gå till spisen och hälla i en kaffekopp han skulle då gå in när han kom fram var dörrarne låsta och ingen hemma. En annan morbror O Miller 67 år har talat om när han var borta i skogen och arbetade och flera stycken till, inkomna på ett ställe såg han en inne som hette L Backman efter en stund var han borta så han frågade vart han tagit vägen då fick han till svar att han inte varit inne utan gått hem. För hustomtens del skulle det vara mat kvar på bordet över julnatten. Mor har berättat att i hennes / barndom uti hennes hem så måste de flytta stallet emedan hästen icke fick nattro för tomtarne. Om sedvänjor har samme Maria Hakanson och hennes gubbe Anders Håkansson 76 år gammal omlatat från deras tjenstetid åren 1876 -1880 hos Enkan Ingeborg Olsdotter i Bråten Lysvik. Före Jul skulle bakes limpor och ringkakor, det var brödkakakor med kringlor lagde uppå dessa skulle ligga på bordet över Julhelgen sen skulle de grävas ner i havrebingen till våranden började första utsädessäcken hon var efter hade hon brödet med sig in och gav husfolket derav så tog hon havrekorn och dela mitt itu. När korna kalvade så i första vattnet som hon gav dem att dricka så skrapa hon av dörrtröskeln och invid den samt under bordet sen eldmörja och blanda i vattnet. när de skulle mjölkas första gången efter kalvningen hade hon ett Julljus och for runt om kon sen runt om juvret på kon, av råmjölksosten skulle kon ha först innan någon menniska fick smaka den, när kreaturen skulle släppas ut på bete skulle läggas kniv eller yxa invid dörren så att de skulle stiga över eggjärn. Hönsen skulle bevaras för Höken under sommaren genom att om Julmorgonen kasta maltdricka över dem som hade stått på köksbordet över Julnatten. Hästarne gav de torkade ormar i vatten som medicin för kvarka, den första ormslån som de såg om våren skulle de taga med händerna och vrida huvudet av och sen torka den så begagnades den till att bota sjukdommar. En gumma kom till samme Håkanson och beklaga sig att hennes gris inte åt, han ville driva (gäckas) med henne och sa sig kunna bota honom grisen, han gav henne en strut som han lagt av orm uti och sade att hon skulle akta sig att låta blåsa på den, sen skulle hon ge grisen därav, han vart emellertid frisk och fick en riktig matlust, men gumman trodde sen att han kunde trolla. En annan grishistoria har berättas för mig av Fru Karin Persson Gälserud Lysvik, 72 år g. En gubbe fick / sin gris sjuk då gick han och tog vatten som rann bredvid en kvarnränna i en butelj och gick till en gubbe och han skulle läsa i det och bota grisen hemkommen var han så glad för det grisen skulle bli frisk emellertid så skulle vattnet hällas i grisen de räta upp hans huvud och tömde inne- hållet av buteljen i halsen så att det kom i galen strupe och grisen dog emellan dem. Så nämde hon om hur hon hade sett bruk när kreaturen kalvade i deras första dricks- vatten östes eldmorja med en kniv sen släpptes den i vatnet och kon skulle dricka över den sen tog de kniven och släpte den runt kon tre gånger. Nils Höglund förr bosatt i Ekshärad i Wermland och 57 år g. har berättat om en gumma som hade en ko som gick på bete ute i skogsmarkerna på hinnershöjden hon gick långt från hemmet och blef borta om nätterna, då fick hon hans far att följa sig till det ställe som kon stanna och skulle skjuta ett skott över henne en söndagsmorgon innan solen gått opp. En annan gumma gick ute om midsommarnatten med ett lakan och drog över vallarna och tog dagg däri sen hade hon ett kärl med sig och vred ur lakanet emellanåt vad hon fick skulle hon sedan ge sin kor och derigenom draga nyttan från de andra till sig. Så har jag hört om att några har brukat stryka ett tjärkors över ladugårdsdörren före Påskhelgen för att skydda sig för trollkäringarne, några har haft den seden att före slakten af ett djur så kasta de salt intill det. så mins jag när som de här omkring var och köpte ko eller häst så skulle djuret ledas in i stugan för att derigenom trivas på stället likasa en piga som kom flyttande hon skulle titta opp genom skorstenen för att ej få hemlängtan. Om en Räv kom nära intill någon gård och skrek så det lät som snyftningar vänta han lik uti den gården likaså var om Kattugglan kom nära och ropa Klävitt. När ett lik skulle köras till graven passa dom på, om hästen tog fram högra benet först, skulle en karl dö dernäst / tog han venstra skulle det bliva en kvinna. Maria Håkanson berättade också om barnsängkvinnor första gången efter förlossningen som de skulle gå ut skulle de hava en kniv i handen, när de kommo in i en granngård skulle de hava förplägning, annars blevo de besvärade av råttor på det stället. När ett barn skulle bäras till dopet lades silverpenningar inom lindningen för att barnet skulle få godt om pengar i lifstiden så skulle vara mat medskickad att ge den de först mötte för att barnet skulle bli hjertegod och hjelpsam. Om sjukdommars botande har jag sjelf vart doktorerad av en gumma det var 1909 jag fick halsfluss, jag var da med på ett symöte ditkommen säger gumman där du har gommen nere flickor spring efter Kaysa i kyrksätra och hon tar upp gommen! hon kom strax då tog hon fint salt på fingerspetsarna och klämde uppe i gommen och jag skulle hålla i båda mina öron och lyfta sen tog hon heta ärter och knöt in i en näsduk och lade över hjessan på mitt huvud och jag skulle ej få svälja saliven en gång. en annan dag bota jag mig sjelf med alun och vatten till gurgling det bet bättre. Samma gumma bota också för vagel (storsteg) på ögat, då tog hon en pinne och en kniv och skar en kas så sade hon jag täljer bort storsteget du ljuger sade den som hade storsteget så tog hon en kas till jag täljer bort storsteget sa hon du ljuger sa den andra jag täljer bort storsteget sa hon en gång till, så var ögat botat. Hon räkna även bort blema på ögonen då räkna hon från 20 bakvänt. blema var en liten fläck som kan sätta sig på hornhinnan på ögat. När barn har fått utslag har en del menniskor tagit vatten och gatt till smedjan och blåst uti det med smedbäljen sen har de tvättat barnet uti vatnet. Alt hvad jag här skrivit om hör här till en svunnen tid numera är här få som tror på något sådant.