KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner 1909

Tomten en liten gubbe.

Transkriberad uppteckning

En gång, då min pappa kom ut om morgonen från sin kammare, så stod tomten vid bordet i drängstugan och bultade handen i bordet. Han var en liten gråklädd karl.

Socken Karis
Arkivinstitution Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten en liten gubbe.

Fler sägner från

Karis,

Rået dödas med silverkula.

På Svarvarböle hemman i Karis tjänade för 100 år sedan som kolardräng en mycket beläst karl, som hette Manker. Han kolade vintern om i skogen Björnkärr och var därunder »utsatt» för en skogsjungfru, som ville gifta sig med honom. Hon »lullade» alltid, då hon kom. Hon besökte honom och hjälpte honom att kola. Blott Manker »visade», arbetade hon. Slutligen ville hon göra honom sällskap och följa honom hem. Detta tillät icke Manker. Då han kom hem, berättade han för bonden — han hette Erik Vikberg —, vem som hade besökt honom i kolaskogen. Denne svarade då: »Int slipper du henne, förrän du skjuter henne med silver.» Manker tog då följande gång bössan med sig och laddade med silverknappar, som han hade i sin skjortkrage. Så snart Manker kom tillbaka till kolakojan, infann sig även skogsjungfrun. Manker riktade bössan mot henne och tryckte av. Skottet small, och hon föll till marken. Hon började då kvida som en sårad människa och sade: »Räck mig nu handen, då vi ha varit så länge goda vänner och bekanta.» Manker stack fram bösspipan, och hon knep så hårt om den, att mynningen gick ihop.

Uppteckning Läs sägen →
Karis,

Rået dödas med silverkula.

Det var en dräng, som var och kolade, och så fick han skogsjungfrun till kamrat åt sig, och hon var så vänlig emot honom, och inte slapp han henne. Men så fick han höra, att man skulle skjuta med en silverkula, så skulle hon dö, och han skaffade sig en sådan. En dag när hon igen var så grymt efter honom, sköt han silverkulan i bröstet på henne. När hon nu sedan låg där stjälpandes på kolhögen, så bad hon i sin dödsvånda, att han skulle räcka handen åt henne, då de alltid hade varit så goda vänner. Men han räckte bösskolven åt henne, och den klämde hon alldeles ihop. Sedan blev det kvar av henne bara som en falskhög.

1909 Läs sägen →
Karis,

Rået hindrar person att få fisk eller villebråd.

Gammel Jakob var en gång i Sövdon och fiskade under lektiden och höll på länge och väl och slog med åran på en gädda, men fick inte ihjäl henne, fast hur han slog. Bäst det var, hörde han sjörådet säga: »Hur kommer du hit och fiska, vi har stort hushåll själv.» Och sedan dess har inte Jakob varit och fiskat där.

1909 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR