Transkriberad uppteckning

Det var på ett ställe, där inte tomten lät någon annan elda rian bara husbonden. Så hände det sig en gång, att husbonden hade varit till staden och var mycket trött om aftonen, när han kom hem, och för den skull bad han drängen gå och elda rian. Nå, han gick också och satte ved i ugnen. Ett trä fick han sätta, men när det kom två trän, räcktes alltid en hand fram, som tog bort det andra träet. Så gick drängen in tillbaka till husbonden och berättade, hur det var. Husbonden blev arg och gick till rian och sade: »Nu var du ändå bra stygg, som inte lät drängen elda rian, fast du visste, att jag är så trött. Om du nu helst skulle kasta in ved i rian». Ved kom också in. När husbonden fått elden att brinna, gick han ut, och tomten sade med samma: »Den här gången kunde jag nu göra, vad du bad mig, men en annan gång ska du inte be mig». Se, tomten ville inte vara liksom någon dräng heller, utan en hjälpare. Han var också alltid god vän med husbonden och satt med honom vid spiseln. De sutto båda och rökte med en kort pipa i mun.