KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner 1915

Tomten fordrar iakttagande av god sed

Transkriberad uppteckning

I Östermark på Nedergården var drängen på stallsvinden och gav hö åt hästarna. När han gick ut, släppte han en duktig hurrare, och då gav tomten åt honom en örfil

Socken Västanfjärd
Arkivinstitution Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten fordrar iakttagande av god sed

Fler sägner från

Västanfjärd,

Skatten upptages, sedan blod utgjutits.

En gubbe hade grävt ned en hel mängd gamla svenska plåtar i källarn i mullen, och det var så mycket, att det skulle vara värt sju tusen mark. De försökte få upp dem flere gånger, men lyckades inte. En alldeles svart orm hade alltid legat på det ställe, där pengarna voro, och den var en halv aln lång och sjutton cm tjock. Om vintrarna var ormen inte där bara om somrarna, men man var inte i stånd att få livet av den, fast de skulle ha hackat huru. På ett annat ställe hade de sedan hittat en gammal skrift, och där stod det, att man inte skulle få upp pengarna, om inte sju bröders blod skulle rinna på stället. Då var en så klok, att han tog sju tuppar av samma kull och högg nackarna av tupparna där. När bloden började rinna, for ormen bort, och pengarna kommo av sig självt upp från jorden. Därefter såg man aldrig ormen mera.

1915 Läs sägen →
Västanfjärd,

Människor, djur, föremål föras genom luften.

En gång var en skeppare till Stockholm från Finland. Så träffade han att vara där om julaftonsdagen, men han ville hem till kvällen och funderade, hur han skulle hinna en så lång väg. Så träffade han en lapp och frågade honom, hur han skulle slippa hem till kvällen. »Om jag får din rödvita kudda, som du har i ditt fähus, så ska du nog komma hem i kväll.» — »Det ska du få», tyckte skepparn. Lappen förde honom då i stugan sin och kallade fram den äldsta dottern sin. Då hon kom, så frågade lappen, hur fort skepparn skulle slippa hem. »Som fågeln flyger», svarade hon. »Det var för sakta», tyckte skepparn. Lappen kallade då in den mellersta och frågade, hur fort han kan komma till Finland. »Så fort man skjuter», svarade hon. »Det är för sakta», svarade skepparn. Gubben kallade då in den yngsta och frågade, hur fort han kan komma till Finland. »Som tanken», svarade hon. »Det är bra», svarade skepparn, och med det samma var han hemma, då folket kom ur badstun och de voro färdiga att gå att äta. Då de gingo åt kohuset, så var den röd- och vita kuddan, som stod innanför dörren, borta.

Uppteckning Läs sägen →
Västanfjärd,

Trollskott sändes tillbaka.

En gång var en skeppare rest till Västerbotten. Där träffade han en lappflicka, som han gycklade med och tänkte bara ha henne till narr åt sig och sade, att han skulle gifta sig med henne. Hon och fadern hennes togo saken på allvar. Då skepparn sedan reste, och lappen såg, att det var bara narrverk, så sade han, att han skulle på en viss timme skjuta honom. Då skepparn kom till Stockholm, träffade han en annan lapp. Åt denne sade skepparn, att en lapp i Västerbotten tänker skjuta honom på en viss timme. Lappen i Stockholm gav skepparn då det rådet, att han skulle den timmen sitta i ett vattenkar, och som lappen skulle sikta på honom, skulle han sänka sig under vattnet. Skepparn gjorde, som han blev visad. Då den timmen kom, som lappen skulle skjuta honom, så hade skepparn redan vattenkaret färdigt och satt i vattnet. Lappen kom samma timme, som han hade sagt, för att skjuta honom. Då han siktade på skepparn, dykte denne under vattnet, och kulan gick miste. Skepparn sköt då tillbaka på lappen, fast han inte blev träffad. I karet på bottnet hittade de sedan en kula av blod.

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR