Transkriberad uppteckning

Uppgifter av en 84 år gammal person, som dock ej ville att hennes namn skulle näm- nas därför att hon trodde att det skulle publiseras. Född västra delen i Stala socken Orust. (Namnet kan möjligtvis medelas under förbehåll att det ej får komma till ofentlighetens känedom) Sifrorna i marginalen hänvisa till frågans nummer i den av Västsvenska folkminnesföreningen utlämnade frågelistan. "Frågor om julseder och dyl." 1. De arbeten, som skule vara avslutade före jul i hem- met och på gården voro: tröcke, bak, brygg 3. Några särskilte förberedelser för bak, brygg, yste, slakt, ljusstöpning, rengöring i stugan m.m. annat än rent nöd- vändigt, ej av vidskeplig art mindes hon ej. Nej, veckan före jul. Nej inget av vidskeplig art. De stöpte like många grenar på ljusen som det var barn i familjen. 4. Båtsman (det samma som marinsoldat) och kyrkväcktaren då kallad "stöten" skulle hava lön i form av matvaror till jul. man gav dem bröd smör, ost, fläsk, kött och anat sovel samt ljus. Detta kallade man för julkost. Båtsman skulle även hava utredningkost Tiggare och anat fattigt folk bådo endast om ljus till jul. (Sälv anser jag detta vara oförstånd eller glömska emedan andra säga att de bådo även om mat, bränvin och ved) 5. Lusia dagen firades med supgille och dans och sedan slogos deltagarne så mycket att andra människor icke utan tvengande om- ständigheter gåvo sig ut. / 7. I sagemannens hem begagnades ej julhalm eller figurer av halm 8. D:o 9. D:o 10. Julgranen började användas för ca: 50 år sedan 15. Sagemannen berättade att Prosten Sjöstet å Tegneby varje julafton gick till sina kreatur och sade, under det han klappade djuren, "Nu är det julafton", och så fingo de hö eller bättre mat än vanligt. 17. Julbordet skulle stå dukat från julafton till annandag jul berättade sagemannen att hennes föräldrar berättat. och ingenting fick utföras på juldagen, särskilt betonades att man i hennes förädras tid användes en sorts fiskfat av ända till en aln i dia- meter med en skål i mitten på en "tapp" eller fat, alt av svarvat trä i ett stycke. I själva fatet var fisk och i skålen sås, och så gick man på juldagen och tog en bit fisk med handen doppade den i såsen till "knogarne" (andra leden på fingrarne från spetsen räknat) sen åt man opp den 21. Man skulle åtminstone hava något av jul- brödet tills man satte plogen i marken om våren 25. När den yngre nös vid julbordet nös han ut den äldste > den äldste skulle dö nästa år.