Transkriberad uppteckning

Necken omtalas rätt ofta och nästan alltid är det obehag- ligt att ha med honom att göra men en bonde på Huseby hade nytta af honom. Necken som förskapat sig till häst gick och betade på Husebybondens äng; bonden hade skaffat sig en signad grimma som han lade på necken och så gjor- de han sitt vårarbete med honom. Det var för bonden en bra häst att ha, outtröttlig var han och foder behöfde han inte. I slutet af våren när bonden harfvade föll grimman af necken och han skenade i väg med harfva mot hafvet vid Gullborg har det i sjön. Å Ellösfjorden - midt för Grönvik - ref necken upp en håla på sjöbotten för att lägga harfva der men han blef ej den kvitt utan fortsatte öfver Skaftö till Stockevik och ut i Gullmaren. En hvitgång i bergen (= kvartsgång) samt repor i bergen utmärker hvar necken skenat fram både på Orust och Skaftö och der det är jord är alltid marken svart och gror hvarken gräs eller ljung och är det s.k. harfvedrat (= harvedragit) / Anm. till sägnen om harvedrat: Det berättas även, åtminstone i Tegneby S:n, att "hästen" skulle vara själve Daniel Bildt, ryttaren på Morlanda hed. Medlet, varmed han hölls fången skulle även vara en nål, som bonden på något sätt fastgjort på hästen. En dag under pågående arbete gick bonden av någon anledning in i huset och hans dotter skulle under tiden hålla hästen. Hon stod och klappade hästen och därvid lossnade nålen och hästen satte av. C. J-n. (Efter berättelse av Olivia Isaksson, Torp i Tegneby)