Transkriberad uppteckning

En sjökapten på Ängö i Morlanda förde fartyg från och för ett Göteborgsrederi. Kaptenen var rik och ägde gårdar på Ängö mfl. ställen. Under 1700 talet då sillfisket pågick som bäst var kaptenen på en resa i en sjöstad i Östersjön dit kom då fem dalkullor som ville följa med till Bohus- län för der var godt om pengar. Jernvägar fans icke då och kullorna hade stora lager med varor, som dessa sedan skulle bära kring i skärgården och sälja. Men dalkullorna kom aldrig fram. Om kaptenen dränkte dem eller på annat sätt dödade dem vet ingen men kap- tenen behöll varorna. Länge dröjde det inan deras anhö- riga fick reda på, hvem kaptenen var och då dessa intet kun- de göra något annat vid kapten, gick de till en klok gumma och bad om hjelp. Då fråga gumman hvad vill i ja ska göra ven? om i vill skall jag göra honom på kort tid fattig så han intet skall äga ett rödt öre, ehuru han nu är rik / Detta har till punkt och pricka slagit in. Kaptenen blef utfattig och bodde till slut i en liten stuga vid sjön och för att tjena lite till sitt uppehälle gick han bortåt en half mil för sex styfver (= 3 öre) och bar mjölk från Dragsmark till Fiskebäckskil. Straffet har sedan gådt utöfver hans efterkommande, under min tid har af den släkten icke mindre än sex män drunknat och två af dem har gastat i flera år och många af de som hörde det kände igen rösten som de hade i lifvet. Tre andra var idioter. En var lessen på lifvet, försökte döda sig flera gånger men blef hindrat af sitt husfolk. Der ser man hur det går med orätt fånget gods. Pengarna försvann som dagg för sol och efterkommande fick lida för kaptenens ilgerning.