Transkriberad uppteckning

Det berättas att vid milkolning skulle tomtarna ha varskot kolaren genom knackningar på dörren då milan behövde tillsyn. Vid ett tillfälle hade en kolare fått till sig ett stop Brännvin. Då han satt i kolkojan hörde han knackningar på dörren, men han satt likväl stil- la. Då hördes åter knackningar, men skarpare än förut. Han satt ändock stilla för att få se hur det skulle gestalta sig. Då hördes knack- ningar för tredje gången, så skarpa att kol- kojan skakade. Då kolaren ej gick ut, kom en liten parvel in till honom. Kol- aren tilltalar honom skämtande, "vill gubb- en ha en sup, så ligger det ett stop Bränn- vin vid huvudjärde". Men då fick han en så kraftig örfil, att han ramlade i eldstaden. / Då han kom upp igen gick han ut att se till milan, då stod densamma i ljus låga. Han kun- de ej rätta milan utan den brann upp. I de gamla kvarnarna skulle även enligt sägnen ha funnits tomtar. Så hän- de sig en gång, då en person var i kvarnen en gång och malde sin säd, att kvarnen helt plötsligt stannade. Han gick och såg efter felet och fick se en tomte hållande vatten- hjulet på så sätt att han stod med ryggen mot vattenhjulet och fötterna mot vattenrän- nan. Mjölnaren gick då upp i kvarnen och släpte ett eldkol vid lätta (= en bjälke ner genom golvet med anordning för kvarnstenens upp och nerlyftande) men då börgade kvarnen gå med en sån hastighet att den förr eller senare så skulle hava gjort.