Transkriberad uppteckning

Herr David Arill Thorsby I förra århundradets senare hälft bodde i Stala socken Orust en person vars hågkomst borde bevaras åt efterverlden. Mannen ifråga bodde i en liten förfallen stuga i närheten av Stala kyrka och folkskola tillsamman med en äldre syster som skötte hushållet. Hans yrke var kyrkovaktare eller som han av Stalabor alldrig kallades annat än Stöden hans namn var Andreas. Han var till sin natur en mycket god menniska alltid tacksam för gåva, aldrig brutal eller retsam, vänlig mot alla så- väl barn som äldre, derför hade han alla till vänner och inga ovänner. Andreas drog sig fram med sin lilla lön för tjensten som på den tiden inte var värt stor i vad pen- ningar beträffar; men så hade han även in natura som bestod i produkter som han sam- lade ihop av hushållena i Stala socken före Jul, bestående i alla slag matvaror och de tacksamhetsbetygelser de då fick kan ej beskrivas. Han hade även små biförtjen- ster med eldning och vedhuggning i skolan. Han köpte sedan en nyare och bättre stuga närmare kyrkan och utförde der vid sitt nya hus ett arbete som gorde ho- nom all heder värd. Han bröt upp och odlade ett stycke mark som för mänskligt öga syntes omöjligt, men genom energi, seghet och viljekraft fick han i livstiden lön för sin möda i form av potatisskördar som blev honom till god hjelp i hans / annars knappa tillgångar. Stugan är nu borta, men de stenmurar av den sten han bröt upp i sin odling ligger der ännu som ett minne av gamle Andreas och han arbete. På gamle dar tröttnade Andreas på ensam- och ingick äktenskap med en äldre dam med vilken han levde lyckligt till sin död. Det berättas att då han i sällskap med sin hustru skulle hemta hennes tillhörigheter utspann sig en tvist om äganderätten till några stycken höns emellan hustrun och hennes förra husbonde. Tvisten övergick till träta och var nära att övergå till hand- gripligheter; men Andreas sin vana trogen tog saken från den gemytiga sidan fattade sin hustru i armen och sade - kom du lille Anna bry dej inte om Niklases höner vi ska allt rede oss med den hönan eller de hönsen du har och dermed var tvisten avgjord. Andreas dog vid sekelskiftet efterlämnade sin änka som levde några år efter honom men de äldre Stalabor har nog inte glömt honom ännu. Säckebäck Warekil d. 17/4 1933 Högaktningsfullt Axel Olsson Anhålles att ovanstående bidrag även ett förut insänt införes i Handelstidn. Veckoblad om det lämpar sig.