Transkriberad uppteckning

Vid det höga berget å Stora Brattön var förr en lekplats för ungdomen. En man hvars namn var Jakob och född i mitten af 1700 talet å nämnda ö berättar, att en kväll när ungdo- men roade sig derstädes, kom der en stor förskräcklig berg- käring och grep efter ungdomarne. Dessa togo till flykten, men käringen fick fatt i den eftersta pojken, som ropade på kamra- ternas hjelp dessa togo mod till sig vände och fick fatt i poj- kens andra arm och dessa och käringen drog åt hvar sitt håll och var jämnstarka men då Guds namn åkallades måste kä- ringen släppa taget den anhållne blef sjuk armen hvari käring- en haft sina klor jämte hela den sidan blef lam och pojken blef sängliggande hela sitt återstående lif. Beskrifningen på kä- ringens utseende stämmer mycket öfverens med hafsfrun eller sjörån se efterföljande sägen. / Fiskare och sjömän kunde ofta få se en skön kvinna med svällande barm sitta på vågorna och kamma sitt långa och un- derbara hår. Det gällde då att stå väl med henne eljest blef det storm och hårdt väder. Förr i tiden hade fiskare merendels o- knäckat bröd, som kastades till henne för det tyckte hon om knäckebröd kunde hon ej ta emot ty det var knäckt korsvis. Höjde hon sig ur vattnet sågs hon vara försedd med fiskstjert och på ryggen som ett tomt baktråg. Det var sjörån som här på orten för att stå väl med henne erhållit namnet "hafsfru". Fordom sågs ofta sjönäcken, som försökte förvilla de sjö- farande. I Paternosterskären sågs han rätt ofta och det gällde då att vara vaksam eljest hade han dem så de sat- te på grund.