Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mästerskytt
Blåsman å Palin kunde trolla villebrådet dit de ville ha det. De kunde stå hemma på backen å skjuta både fågel å annat vilt. Men det gick med trolldom. De hade skjutit på oblat.
Bondhustrun hade kastat ut det skämda drickat
När de bryggde drick, så kunde det "kaste sej", bli skämt, det jäste ej. Det var en som bryggde till bärgseln och fick skämt. Då kom en underjordiskopp och sa: "Du kunde haft gråbrune på ditt deck, så hade ditt dreck varit oskämt och mitt barn obränt." Gråbrune är en växt som liknar malört men har bruna stjälkar och mörkare blad.
Den drunknade räckte ut handen
Min far och morbror var på väg till julottan en gång, de var på vägen mellan Dalby och Bring här i Kastlösa. Så sa morbror till far: "Nu får du tiga!" Sen sa morbror: "Ta dä här å gå!" och tog bussen ur munnen och räckte fram åt annat håll än åt far till. Far teg tills de kom de körrgårn, då sa han: "Va sa du så för?" - "Dä va en kamrat som va drunknad", sa morbror, "å han räckte ut handen, å hade jag tagit den, så hade jag måst bärga honom, å han kanske ligger vid kanten av Atlanten."
Dymmel och påsk
Min mor tala om att i en gård intill var husmodern så skrockfull att hon gick upp å kärna på gödselhögen på dimmelonsdag. Det var tidigt på morron som hon jorde det. Man jorde "dymmelknippen" på dymmelonsdag, å så försökte man sätta dem på varann. Det var grissla å raka å ugnskvast som sattes tillsammans, de jordes av trä, å så skulle man smita dem på varann. På dymmelonsdag skulle ingenting lånas bort, de som lånade kunde ta bort turen för året. På påskmorron skulle man hoppa över rinnande vatten innan solen gick upp, då blev man så duktig sen under året.
Sjörån
Min hustru var från Vedborm i Högby. Hon å nåra flickor till badade en gång i Vedborm träsk när hon var barn. Då kom det som ett fruntimmer till dem, de blev förskräckta å sprang i land. De tyckte att dä va som ett klätt fruntimmer som kom opp ur vattnet. Hon hade som ett förklä på säj, men när hon vände sig om, hade hon ingenting till rygg.
Grodor
Det var e i Vedborm i Högby, som aldrig slapp en groda utanför trappan. En dag slog hon hett vatten på henne å sa: "Ja ska ge däj, ditt as!" Men sen ble hon sjuk, svullna opp om halsen å dog sen.
Bröllop
När min farmor gifte sig i Vedby i Högby var det stort bröllop. Men före bröllopet skulle hon gå runt i socknen å be om "fästmöull", å det tyckte hon var det värsta av allt. Hon hade en annan kvinna med sig, å de skulle till alla gårdar i socknen å be om "ull", å då fick hon litet av varje. Men farmor behövde det inte, det var bara en sed. Söndagen före bröllopet skulle farfar å farmor stå utanför kyrkan å be alla följa dem in i kyrkan söndagen därpå. Å nästa söndag kom först "brudridarna" å meddelade att "nu kommer de", å då skulle de vid kyrkan göra sig i ordning å följa dem in när de kom. Det var hela socknens ungdom då som ställde upp sig och följde med. De kallade bruden för "efterbrud" då. Det var inte så länge sen den seden togs bort. Fettisdagen kom just under farmors bröllop, å då fick de kroppkakor på bröllopet. De kokade dem i en stor inmurad gryta, som rymde 60 kannor, å så hade de i en hel skinka. De som red på bröllopen för längre tillbaka sedan var klädda i knäbyxor å livrockar, granna strumpor å tofs vid knäna. Jag var med som "brupiga" (tärna) när jag var ung, vi hade krans på huvut, vi var flera par. När bruden hade krona skulle brupigorna ha krans. Bruden hade kyrkkronan och för det mesta svart klänning. Kransen som brudpigorna hade var av döda blommor. Det var särskild brudkläderska, bruden hade också vit slöja å vit krage på klänningen å ibland släp. Blommor hade hon också på sig. "Bruhimmel" skulle det också vara över brudparet. En brud fick ej gå ut ensam så länge hon var brudklädd.
Sjörå
Sjön Viken (Hornsjön i Högby sn) hade en Vikrå, det var ett fruntimmer, som var klädd framtill å bar baktill, ibland var hon så särskilt fin framtill. De gamla hade för säj att dä va sant.
Kristina Persson
S495B2: Fadern. S496B: Farmodern. Barnsbörd. Jordbruk. Slåtter. Jul. (Brott i spåret på slutet.) S497A: Får. Kläder. Strumpor. Barndop. Kyrktagning. Bröllop. S498A: Tröskning. Mat. S497B: Mat. Får. S498B: Får. Ormar. Hus. S500A1: Äldre hus. Spisar. Tallrikar. S499A: Mat. Smör. S500A2: Smör. Ost. Böda kronopark. S499B: Böda kronopark. Svåra året. S500B: Bönder. Skogsrået. Resor. S501A1: "Jungfrun". Drunkna
Anders Nilsson
Levnad. Spökerier. Spökerier. Spökerier. Spökerier. Drunkning (jfr Öland 2, s. 430). Gamla tider. Stöld. Sedernas förfall. Tröskning. Rissel. Jämmer. Hj. Lindroth. Dialekt. Tröskning. Neker. Rissel. Läkast. Familjen.
Emil Ohlsson
Hyvlar. Träskor. Tofflor. Ryssja. Mjölkstol. Mjölkstol. Tofflor. Jordens beredning. Plog. Harv. Sådd. Vält. Jakt. Slåtter. Räfsa. (Hustrun kommer in). (Samtal med hustrun). Slåtter. Fiske. Säl. Lien. Skörd. Tröskning. Tröskning.
Gottfrid Andersson
Nykterhet och slagsmål. Hj. Lindroth och experimentell fonetik. Inledande prat. Nykterhet och slagsmål. Hj. Lindroth och experimentell fonetik. Brygd. Julbestyr. Slakt. Malt. Slakt. Prat. Skörd. Bak. Slakt. Skörd. Tröskning.