Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
"Gasten" var ett "spöke". Han skrek där någon hade drunknat. Di påstod, att den som hade drunk- nat gick igen som en gast. Men hur gasten såg ut, vet jag inte.
Friarevisa
Vid vägen låg ett hus, vid vägen låg ett timmermanshus, timmeran, timmeran, för en timmermadam, vid vägen låg ett hus. I huset där bor en madam, timmeran, timmeran, för en timmermadam. I huset där bor en madam. Var är er dotter i dag? Timmeran, timmeran, för en timmermadam. Var är er dotter i dag? Jo, hon är oppe på vinn. Timmeran, timmeran, för en timmermadam. Jo, hon är oppe på vinn. Vad skall hon göra där? Timmeran, timmeran, för en timmermadam. Vad skall hon göra där? Hon bäddar där en säng. Timmeran, timmeran, en timmermanssäng. Hon bäddar där en säng. Ä vem skall ligga där? Det skall min timmermansdotter å du, timmeran, timmeran, för en timmermadam. Det skall min dotter å du!
Dansvisor
De satt e kärng ve en enebuske ve vägen o a spann, an, ana. Hopp, sunta dura, hopp, suntadura, darjum!
Dansvisor
En lek. Deltagarna dela sig i två grupper, de fattiga och de rika. Den som meddelade visan, tycktes ej ha riktigt reda på, hur leken tillgick, men trodde sig minnas, att det var så, att de rika under lekens gång skulle ge bort en i sänder av sitt folk till de fattiga. Gruppen som föreställer de fattiga, kommer framlinkande med ömklig uppsyn och sjunger: Fatti fågel (1. fattit folk?) kommer linkandes å skinkandes över åker, ängar å gärden. För ä du riker utan våde så ge di fattige någe! De rika komma framstormande, kråma och hovera sig och sjunga: Rika bussar komma stussandes över ängar å över hagar, över berg å djupa dalar. ä du riker utav råde (råge?), så ge den fattige någe!
Dansvisor
De satt en gubbe på en farstubänk å lappa sina grå vantar. Å fram kom där en speleman, å gubben opp te å dansa. Å gubben dansa, å skägge vicka. Å har du någe uti di ficka, så ge mej mä. Enligt de förvirrade upplysningar jag fick av meddelaren, skulle de i leken deltagande flickorna låtsa, att de häcklade blånor. Alla kärnger(?) dansar di på krycker. Men tiggargubben han såg därpå: »Å, dansa lätt mina flicker!»
Skämt- och nidvisor
Så tjänte ja mej en fulltrogen vän, så tjänte ja mej en gård. En liten tid ja talte mä den, så fråga ja, va den gården skulle heta. Gården heter Viri-vasko. Dirom dej. Så tjänte ja mej en fulltrogen vän, så tjänte ja mej en käring. En liten tid ja talte mä den, så fråga ja, va den kärngen skulle heta. Kärngen heter Slammeridasko, å gården Viri-vasko. Dirom dej. Så tjänte ja mej en fulltrogen vän, så tjänte ja mej en dräng. En liten tid ja talte mä den, så fråga ja, va den drängen skulle heta. Drängen ligger tomiver i sänga, kärngen heter Slammeridasko å gården Viri-vasko. Dirom dej. Så tjänte ja mej en fulltrogen vän, så tjänte ja mej e piga. En liten tid ja talte mä den, så fråga ja, va den piga skulle heta. Piga heter Ingri-lilla Lusti, drängen ligger tommer i sänga, kärngen heter Slammeridasko, å gården Viri-vasko. Dirom dej. Så tjänte ja mej en fulltrogen vän, så tjänte ja mej en oxe. En liten tid ja talte mä den, så fråga ja, va den oxen skulle heta. Oxen heter »Blommer i änga», piga heter Ingri-lilla Lusti, drängen ligger tommer i sänga, kärngen heter Slammeridasko, å gården Viri-vasko. Dirom dej. Så tjänte ja mej en fulltrogen vän, så tjänte ja mej e ko. En liten tid ja talte mä den, så fråga ja, va den kona skulle heta. Kona heter »Söter i soppa», oxen heter Blomiver i änga, piga heter Ingri-lilla Lusti, drängen ligger tommer i sänga, kärngen heter Slammeridasko, å gården Viri-vasko. Dirom dej.
Skämt- och nidvisor
Vet du va de va den första juleda, sante Mårten mej ga? En skön jungfru i min famn, den tager ja å ingen ann. Vet du va de va den andra juleda, sante Mårten mej ga? Ga två fiskar i min damm, en skön jungfru i min famn, den tager ja å ingen ann. Vet du va de va den tredje juleda, sante Mårten mej ga? Tre spann korn på min loge, två fiskar i min damm, en skön jungfru i min famn. Den tager ja å ingen ann. Vet du va de va den fjärde juleda, sante Mårten mej ga? Fyra redeliga svin, tre spann korn på min loge, två fiskar i min damm, en skön jungfru i min famn. Den tager ja å ingen ann. Vet du va de va den femte juleda, sante Mårten mej ga? Ga fem får, fyra redeliga svin, tre spann korn på min loge, två fiskar i min damm, en skön jungfru i min famn, den tager ja å ingen ann. Vet du va de va den sjätte juleda, sante Mårten mej ga? Sex härs(?), fem får, fyra redeliga svin, tre spann korn på min loge, två fiskar i min damm, en skön jungfru i min famn. Den tager ja å ingen ann. Vet du va de va den sjunde juleda, sante Mårten mej ga? Ga sju kors, sex härs, fem får, fyra redeliga svin, tre spann korn på min loge, två fiskar i min damm, en skön jungfru i min famn. Den tager ja å ingen ann. Vet du va de va den åttne juleda, sante Mårten mej ga? Åtta fålar grå mä gullsadlar på, å rumpa viska långt därifrå, sju kors etc. Vet du va de va den niende juleda, sante Mårten mej ga? Nie sor, nie grisar i var so, åtta fålar grå mä gullsadlar på, å rumpa viska långt därifrå, sju kors etc. Vet du va de va den tinde juleda, sante Mårten mej ga? Tie kor, tie kalvar i var ko, nie sor etc. Vet du va de va den elfte juleda, sante Mårten mej ga? Elva körker, elva altar i var körka, elva präster ve vart altar, elva kapper på var präst, elva rum, elva halver i var pung, tie kor etc. Vet du va de va den tolfte juleda, sante Mårten mej ga? Tolv stuger, tolv sänga i var stuga, tolv kärnger i var säng, tolv gubbar på var käring, tolv fällar på var gubbe, tolv hår på var fäll, å tolv löss i vart hår, elva körker etc.
Skämt- och nidvisor
Det stod ett träd, så vackert träd, så däjelit träd. Träet stod på berget, å berget låg långt norr under jorden i skogen. Men på det träd där satt en gren, så vacker gren, så däjelig gren. Gren satt på träet, träet stod på berget, å berget låg långt norr under jorden i skogen. Men på den gren där satt en kvist, så vacker kvist, så däjelig kvist. Kvisten satt på grenen, gren satt på träet, träet stod på berget, å berget låg långt norr under jorden i skogen. Men på den kvist där satt ett bo, så vackert bo, så däjelit bo. Boet satt på kvisten, kvisten satt på gren, etc. Men i det bo där låg ett ägg, så vackert ägg, så däjelit ägg. Ägget låg i boet, boet satt på kvisten, etc. Men på det ägg där låg en fågel, så vacker fågel, så däjelig fågel. Fågeln låg på ägget, ägget låg i boet, etc. Men på den fågel där satt ett fjär, så vackert fjär, så däjelit fjär. Fjäret satt på fågeln, fågeln låg på ägget, etc. Men på det fjär där låg ett laka, så vackert laka, så däjelit laka. Lakat låg på fjäret, fjäret satt på fågeln, etc. Men på de lakat låg e piga, så vacker piga, så däjelig piga. Piga låg på lakat, lakat låg på fjäret, etc. Men på den piga, där låg en dräng, så vacker dräng, så däjelig dräng. Drängen låg på piga, piga låg på lakat, lakat låg på fjäret, etc. Men på den drängen där låg ett täcke, så vackert täcke, så däjelit täcke. Täcket låg på drängen, drängen låg på piga, piga låg på lakat, etc. Men på det täcket där satt en lus, så vacker lus, så däjelig lus. Lusen satt på täcket, täcket låg på drängen, drängen låg på piga, piga låg på lakat, lakat låg på fjäret, fjäret satt på fågeln, fågeln låg på ägget, ägget låg i boet, boet satt på kvisten, kvisten satt på gren, gren satt på träet, träet stod på berget, å berget låg långt norr under jorden i skogen.
Killran, duliandej
De handlar om två flickor uti Traselunda by, killran, duliandej! Ja, uti Traselunda by. Men när di kom te körka, då va di numro ett, killran, duliandej. Då säjer di till varandra: »Ja såg, den kjolen sitter snett.» killran, duliandej. Sen säjer di till varandra: »Har du spegel, jag har kam?» killran, duliandej! Men när di kommer i körkan, då säjer di till varandra: »Ja, såg du, var min gick ut?» Killran, duliandej! När di kom ut av körkan, då var di numro två, killran, duliandej! Då säjer di till varandra: »Kom, gossar, får ni hänga på.» Killran, duliandej! Men längst uppå ryggen håller lössa kyrkparad. Killran, duliandej! Men när di va hemkomna, då hälsa di på varann: »För såg du, om flicka va gift, hon hadde man?» Killran, duliandej!
Häxeri och kloka
Daniel Jonssa han åkte te körka ätter en häst som va döer. De va e kärng, ho hette visst Kattrina, ho trall ihjäl hästen för'n. Men han sa, att han skulle åka ätter'n ändå, å de gjorde han mä. Å de gick bra, änna tess han kom hem å hadde selat å'n.
Häxeri och kloka
Di säjer, att de finns mänsker, som har fått orma å fyrfota i magen, men ja vet ju inte, om de kan vara sant. Men ja hörde berättas en gång, att de va på en stor herrgård. De va unner skörden, å folket va ute på gärdena. Å när de le mot slutet på middasrasten, så kom patron ridande ut själver å skulle si, hur långt di hadde hunnet. Då va de e piga, som hadde lagt sej å söva ve dikesren, å patron fick si, hur en orm kröp in i mun på'na, för ho lå å gapa. Men han talte inte om'et för någen då, utan sa bara te rättarn, att han skulle ha hem folket mä desamma. Å rättarn kunne inte begripa, va de kom åt patron, för de va brått mä arbetet, men han gjorde, som han hadde sagt te'n. Å sen satte patron sporra i märra å re'na så hårt, så ho måste pissa. Då to han e skopa å höll unner. Å sen gick han fram te piga å väckte'na. Å då höll han en kniv i ena hanna å skopa i den andra. Å så sa han te'na, att ho skulle dricka ur skopa, annars skulle han sticka ihjäl'na. Å ho vart så förskräckter, så ho gapa förståss, menna han hällde i'na märrepissen. Å mä desamma så kom ormen oppkrypande ur mun på'na. Sen hadde patron talt om de där för rättarn. Si, märrepiss de ska vara bra, när di har fått orma å tocke där i sej.
Häxeri och kloka
Ja hörde berättas, att mjölnarn där ve Holmens kvarn hadde blitt å mä flera styckna tomsäcka. Å han försto ju, att di hadde blitt stulna. Då gick han te den där gumma i Råby å frågte'na te råds. Å ho sa, vem de va, som hadde stuli säcka för'en. De va e kärng, som bodde strax inte kvarna. »Så nu vet du, var du ska få rett på säcka», sa gumma. Å sen to ho å ret opp ett ansikte på ett stycke papper å fäste opp på vägga. »Nu kan du ta å sticka mä kniven i de här ansiktet», sa ho, »så får tjuven betalt för besväret». Men de ville han inte göra på villkör förståss, utan han va gla bara att han hadde fått veta, var säcka fanns. Å när han kom hem te den där känga, så fanns allt säcka där mä!
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va en i Dalkarshytta, som hette Hemming, å den såg min morfar i skogen tjugu år ätter sen han va döer, å han va klädder i jaktväska å bössa, som när han levde i värda.