Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Häxeri och kloka
Förr så trodde di, att di kunne sätta skötet på folk. Men de kunne di allri inbilla mej, att di kunne stå på avstånn å skjuta ett sånt där skött. Men ja vet en, som va oppväxtabarn mä meja Han tjänte hos en bonne nere i Flista, å när han gick å plöjde på åkern en da, så fick han ett sånt där skött i benet. Å han plocka ut papper å svinborst ur benet, hur de nu kunne komma te. Men de sa di, att de där sköttet va ämnat åt oxa, för si bonnen va osams mä folket i granngårn.
Häxeri och kloka
Den där gubben, som bodde i den där gårn här inte före Johannes Olsson, han trodde då så fullt å fast på trolldom. De va e ko, som vart sjuk för'en, å då påstog han, att de va gumma i granngårn, som hadde gitt'na skötet. Han sa, att han hadde hittat mänskoben i båset. Å sen sa di, att han hadde vatt sta å sökt e gumma, som bodde ve Mantorps station. De va e sån där trollkäring de. Å han hadde hatt de där benet mä sej te gumma. Å ho to benet å gick bakom döra mä'et å sa: »Nu ska du säja, va du ä för ben!» Å då svara benet: »Ett människoben!» Å sen sa gumma te honom, att han skulle hugga huvet å en kalv, å de skulle han gräva ner i golvet unner kona.
Häxeri och kloka
När ja va ung så va ja inspektor på en gård i Västergötlann; ja, de va två gårds för resten, som låg strax inte varandra. De va ett bolag, som ägde dom. Å de hände ofta, att de kom tatare dit å tiggde mat, så hushållsmamsella där ho ba, att ho skulle få skicka bu på mej, nästa gång di kom. »Jaa, för all del, säj bara till, så kommer ja», sa ja. Så skicka ho bu på mej en gång, å då hadde di kommet, di va la en tie, tölv lass. Å di ville stanna över natta. »Nej, ge er iväg bara», sa ja, »för här har ni inte å göra». — »Ja, får vi inte stanna, så ska vi mjölka kora för er», sa di. »Jaa, börja på då», sa ja, för kora va framme te mjölkning. Men tänk, mamsella ho va så dummer, så ho trodde, att di kunne mjölka dom bara mä å dra i e gärsgårdshank. »Hur kan mamsell vara så dum», sa ja. Å sen körde ja iväg mä tatara, så de va så de rök ätter dom.
Häxeri och kloka
De va finna, som strök ikring förr, å då kom di te mi mormor en gång å ville ha brännvin. Men ho sa, att ho inte hadde nåt. »Jo, du har», sa di. »Ja, om ja har nåt, så ä de gubben mins», sa ho, »å de får ja inte ta». Å då ville di ha pänga, men de fick di inte förståss. Då sa di: »Ja, får vi inte nåt, så ska de gå olycklit för er. I har e ko, som ä teress å kalva, å I önskar, att ho ska få en svartbrokier tjurkalv, å de 'skulle ho fått också, men nu blir de inget å». Å mormor ho ble så rädder, så ho to fram bå brännvin å pänga. Men tänk, att di skulle säja att di skulle få en brokier kalv, för de fick di mä. Å så kom de ett par systra dit, å den ena va gift å den andra va ogift. Å den ogifta ho hadde tatt på sej den giftas ringa. Ä di ville bli spådda, å den ogifta ho ba dom, att di skulle spå'na. Men den där finnkärnga ho slängde te hanna på'na å skrek te: »Ge den andra ringa du, som ska ha dom, för de här ä inget å skoja mä», sa ho.
Häxeri och kloka
De va en dräng här i sockna, som hette Lindström. Han brukte kunna förvänna syn på folk. De va en bonne, som skulle te kvarna å mala, å han hadde en stut för lasset. Då gjorde den där Lindström, så att alla som sto ikring såg, att oxen hadde bonnens huve på sej, å bonnen han satt på vangen å körde mä oxhuve. Men själver såg han'et inte förståss. Å di andra di skratta åt de där åket förståss. Å så va de e gumma, som kom gåenes på vägen. Å rätt va de va, så dro ho opp kjola å klev så försiktit, alldeles som ho hadde gått i vatten. Ho tyckte, att ho gick i åna, å ho dro opp kjola högt över medja å klev å speta, men ho kunne bara gå framåt. När ho försökte å ta ett steg bakåt, så tyckte ho, att ho kom ner för djupt i vattnet. De va den där drängen, som vände syn på'na.
Häxeri och kloka
Hästa hemma vart sjuka, å då frågte far en gubbe te råds, va di skulle göra mä dom. Å gubben han sa, att vi skulle ta marbuska, tockna där som brukar trassla ihop sej i björka å annra trän. Såna skulle vi ta å hänga opp i spiltera över hästa; då skulle di bli bra, mente gubben.
Häxeri och kloka
Lärlappen har inte mer än tre blodroppa, å dom har han i vänstre vingen. De vet ja, för de har ja praktesert flera gånger. Å om en slår di där blodroppa på en näsduk å slår te e köna mä, så pisser ho så gu sej förbarme. De där ä ju inga synn, så de har ja praktesert mycke i min da.
Häxeri och kloka
Å så ska en ta ut gadden på en orm å stoppa i mun. Å om en då tar å kysser e flicka, så blir ho galen ätter en.
Häxeri och kloka
Nu ska ja tala om, hur en ska sätta rännsketa på e mänska. Jo, en tar å sir ätter, när ho går å skiter. Då ska en ta lite utå avföringa å lägga i en putell, å så lägger en liten järing" ovanpå, å då, anagga mej, får ho inte skita så rasande!
Häxeri och kloka
När en ska skämma e bössa, då ska en göra så här: Om en har nå nid te e mänska, å den skjuter, å om en då ä e fjärdingsväg borta, så kan en ta en talletupp å bryta å, så den hänger kvar ve stammen, å så ska en säja: »Så länge du hänger kvar ve stammen, så länge ska han inte kunna skjuta!»
Häxeri och kloka
»Flögrönn», de ä en rönn, som har slagi sej fast å vuxi opp på en sten eller i ett större trä. De där trät va bra te skjuta trollskott mä.
Häxeri och kloka
En ska gå en körsväg, å då ska en ta opp en törv, men ho ska sitta fast ve backen i båga änna, å så ska en ta å krypa unner'a tre gånger ånnsyls. De botar mot när en har vurte skämder för skjutning. Men sen, när en går hem, så ska en inte titta sej bakätter, för si då ä de så mycke djävla ätter en. Så ja gör då aller om de där, om ja så skulle bli skämder te bå hänner å. fötter.