Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten skrek utåt sjön somliga kvällar. Vi brukade säga, att det skulle bli någon olycka på sjön, när han skrek. Så länge som ett lik låg i vattnet och inte hade blivit jord-kastat, så var det gast. Gasten skrek som när en människa håller på och skall drunkna. Utåt Vänsbergsviken fick en allt höra gasten ibland, men nu har det tagit slut på den också.
Gastar och gastrop
Gasten har jag hört med - sådant, som de kallte för gasten förstås. Somliga sa det var sådana, som hade drunknat. De ropa så länge som de skulle ha levat, sa de. Men det vet ju inte jag, om det var sant. Det lät som en fågel gav sig. Men våra föräldrar sa, att en fick aldrig komma in och tala om det, för då skulle en bli sjuk dan efter. Och det slog då in, för det slog in en gång för mig. Jag hörde det gav sig ute på sjön. Så sprang jag in och sa till far: "Det är en som har fallit i sjön och ropar på hjälp." Men det var ingen människa som ropa, utan det var gas- / ten jag hörde. Men den andre dan var jag så sjuk, så jag fick ligga hela dan. De sa de kunde få örefilar av gasten, och de fick blåmärken, när han hade tagit i skinnet. Det har jag då sett, fast jag inte har haft ont av det själv. Det betydde sådant väder, som han hade kommit bort i, när gasten hördes.
Bonden som hade dålig tur
I Stokevik bodde en bonde på slutet av 1700 talet. Nämnda bonde hade mycket dålig tur. Till sina kreatur nästan varje år förlorade han några av sina hästar å nötkreatur. På julaftonen kom en gast (en trolliknande person) in på gården som han ej blev tilltalat av någon försvan han lika osynligt som han kommit. På julaftonen året därpå var åter gasten synlig, men som han åter ej blev tilltalad försvan han. Då sade bonden kommer han i igen han nästa år ska jä gå ut å prate mä ham. Det tredje året på julaftonen kom åter gasten då gick bonden ut till honom och frågade vad han ville. Jo du skall följa med mig bonden låvade det, När de kommit utom porten gingo de utföre å utföre bar det. Slutligen kommo de in i en stor sal i salen var ett bord som stode flera sorters dricka på Gasten sade till bonden att han skulle sätta sig vid bordet och även gasten intog plats vid detsamma. Gasten bjöd bonden på dricka och även gasten lät det sig väll smaka. Som de suto började det drypa från taket på bordet och det lucktade illa. vad är det för något sade bonden. Jo det är från din gösselstad han är här åvan på sade gasten, om du vill flyta din ladugård skall du få god tur till dina kreatur å det som du river ner om dagen skall jag vygga upp om naten Bonden låvade det var på han åter fick gå hem men nu bar det uppför. När bonden på våren släpt ut sina djur började han med nedrivandet av sin ladugård, men knapt hade han fåt lösgöra stockarna å bräderna förän dässa flågo och spruno till den nya plast där ladugården skulle stå. Om morgonen då bonden vaknade var alt uppbygt som han nedrivet dagen förut. Och bonden fick en bra ladugård å god tur till sina djur.
Gastar
En gång drunknade man och hustru utanför Stockevik. Ett av liken begrovs på Gåsö, ett på den gamla kolerakyrkogården vid Stockevik. När det sedan blev samma väder, som det var då de drunknade, så gastade det inte blott ute i sundet utan också på de båda kyrkogårdarna. Det var som om de döda ropade an varandra. Gastandet tog slut, då man flyttade liket från Gåsö till kolerakyrkogården.
Gastar och gastrop
Gastar trodde alla på, våra förfäder. Det är sälen, som låg på holmarna och tjöt. Jag rodde runt Koön en morgon, jag skul- le in och skjuta. När jag kom utom Lyktan - Engelsman vi kallar - fick jag höra som det värsta nödrop. Det lät som män- niskor. När jag kom ut mitt för udden, låg här en säl och plaska i just som jag kom. Vad var det annat de kallte gasten? - De trodde det var de dödas andar, som inte var komna i kristen jord. De var så oroliga andar, de som inte kom i vigd jord. De trod- de det båda styggt väder, hårt och styggt väder, när gasten ropa. Så är här en fågel, som heter lommen. Det / har du väl hört, när Fan skapta den? Vår herre och Fan skulle skapa var sin fågel. Då skapte Fan lommen, men så glömde han att skapa ben. Då gjorde han ben och slängde efter honom, och därför sitter de så långt bak på lommen, precis som de skulle bli efter. Det båda också styggt väder, när lommen skrek. Det var ett ställe de kallte "ättestupera". Det var söderut neråt Kungsbacka vid Onsala eller så. Där kunde ingen lägga fast och ända där och ligga där över natten, för då var gasten framme och kasta loss. Udden ute vid Klöverön kallar de Knektudden. Där skulle ha drunknat några knektar och där hörde de alltid gasten. Det skulle vara deras andar.
Gastarna
Det var några sjömän, som lagt sig på däck i seglena. De hade lagt sig med kläderna på för att vila sig ett tag. Seglena hade de brett över sig. Då kom gastarna, de kalla dem så, och drog i seglena och skratta gjorde de visst också. Men då sa skepparn, att de skulle låta bli det där, för båten är min, sa han, och seglen är mina. Och då låte de bli förstås. Gastarna sa ingenting, men de förstod, att de inte hade med båten att göra. Sjöfolk kan visst få se mycket.
Gastar
Gastar bruka ropa i sjön, då någon drunk- nat, vid den tid på dygnet, då drunkningsolyc- kan skett och vid samma väder som det då var.
Myling
Mördade barn spökade för att de inte hade kommit till kyrkogården. Det kallades för gast. Mamma tala om att det var en piga som hade fött barn i hemlighet. Hon hade stoppat ned barnet i en bytta. Sen hade hon gått och ställt den byttan under en bro ned i vattnet. Där skrek gasten om natten: "Bötta är för trång, bötta är för trång." När folk ha- de fått upp byttan och skelettet så skrek in- te gasten mer. Di fraktade ungen till kyrkan och stack honom under kyrkan.
Gastar
Det var en fiskare som hade varit ute och hittat en drunknad man, och han skulle ro i land med den här döingen till en holme, där det säkerligen var flera begrovna som var hittade, för när han närmade sig land ropade det från land: "Kom inte hit med den!" Men han hörsammade inte deras rop utan rodde dit och la honom där, men när han rodde därifrån blev det sånt slagsmål mellan gastarna. [...] det vädret som de hade drunknat i, då ropade gastarna. De kunde ropa från den ena holmen, och så svarade det på den andra. Det gick inte bort förän vattnet blev invigt.
Gastar
Det var en fiskare som hade varit ute och hittat en drunknad man, och han skulle ro i land med den här döingen till en holme, där det säkerligen var flera begrav- na som var hittade, för när han närmade sig land, ropade det från land: "Kom inte hit med den!" Men han hörsammade inte deras rop utan rodde dit och la honom där, men när han rodde därifrån blev det sånt slagsmål mellan gastarna. Emot det vädret som de hade drunknat i, då ropade gastarna. De kunde ropa från den ena hol- men, och så svarade det på den andra. Det gick inte bort förrän vattnet blev invigt.
Gastar.
Det var vid Nolänga här uppe. Det var väl där som gasten sprang i elden. Där var en gast, och den språng och ropa i bergen. Så var det någon, som sa, att han skulle ha kört av gas- ten. Han befallde sina drängar att köra ner ett stort lass torrt bränne på gärdet, "men I behöver inte göra mer, så kom- mer jag och tänder." De körde dit ett stort lass bränne. Kloc- kan 12 på natten tände bonden på. Det började ropa och skri- ka i berget så förfärligt. Så kom gasten och sprang i el- den. Då slocknade den med en gång. Men sen fick de aldrig höra gasten mer. Det lät som ett barnskrik. De påräkna att han hade huvud som en sandödla och vingar som en fågel och ormstjärt. (Vet ej att han varit ett barn, som mördats). En gubbe på Hässlera skulle fara hem från Uddevalla. De / kom till Trebrona. Då han var mest över Trebrona, ramlade betslena av hästarna. Han hoppade av och satte betslena på igen. De kom upp på backen. Där ramlade bägge betslena av igen. Då fick han av igen. Han spottade på det ena och han hukade sej ner mellan betselstängerna. Då small det i bog- träna. Hade inte gubben hukat sej, så hade han fått en ör- fil. Det var en gastegubbe, som stod där. Han lärde slå i bogträna, så det small.
Gastar
Det var två fiskare, som var ute och fiskade. När kvällen föll på, gick de i land på en holme och lade sig. Fram mot morron vakna de vid ett förskräckligt liv. Det var två gastar, som trätte. Den ene av fiskarena satte sig upp och frågte, vad det var för ett liv, de förde. Då sa den ene gasten: "Jag var så olycklig, så jag blev skyldig honom tolv skilling, som jag inte fick betalt honom, och nu får jag ingen ro". Då tog fiskaren upp en tjugofemöring och kasta ner till dem och sa: "Är det inget annat I trätter om, så kan I la få ro nu".
Gastar.
Det var en länsman, som varit i Bjällane och burit upp skatten och skulle över till Orust. Han hade frågat, om någon ville ro honom över, men det var ingen, som ville göra det. Men en dräng kom springande efter honom, när han var vid sjölan- det, och sa, att han kunde ro honom över. Sedan hade dräng- en mördat länsman och stenat ner honom på Hjältön. De har hört, att det gastat från det röset mot styggvär'. Drängen kom de inte på, så han fick inte något straff - Från fjorden hörde de sådana, som drunknat. Det var far- ligt att härma dem och låta som en gast, för då blev man gastkramad, likasom rådbråkad. Det skulle man aldrig ta- la om, innan man sovit på det. Vet inget botemedel.