Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Mor skulle promt baka så mycket bröd till jul att det räckte över 'vâffer'. Å jag tror att de skulle hug- ga så mycken ved till jul att de skulle ha kvar av den till Mickelsmäss. Dagen före julafton skulle palten bakas. Den hängdes upp på spett att torka. 'Jullim- pan' skulle vara till 'vâffer'. Allt skulle räcka så länge. Å till jul skulle trösken vara avslutad. Ef- ter jul skulle alla karlar till skogen å kola, så kom de hem frampå våren. Själva kolningen var nog färdig till jul. För den sista milan för året rök på julafton, men milorna skulle rivas å kolen skulle fraktas bort.
Jul
De ha talat om att de tagit in julhalm här förr. Vi var många sys- kon hemma, men jule- högar skulle vi ha alli- hop, de skulle ställas upp på bordet. De skulle stå till tjugondagen om det var rätt. Maten skulle stå kvar på bordet alla juldagarna för att julen skulle hedras. ”Julenegen” (julneken) skulle om det var rätt / sitta uppe till påsk. De gav djuren gott till jul, men en käring på ett ställe sa’ till kon: ”Ha vi fått vetekaka så ska du få vetehalm!”
Trettondedagen och Knut
Tretton var olyckstal. Var man tretton vid bor- det, så blev det olyckligt för någon. Det var inga särskilda maträtter trettondedagen. Vi åt av julmaten. Ingen utklädsel förekom. Sådant där talade mina för- fäder på. I min tid har det varit bortlagt. Tjugondedag Knut tog man bort julgranen. Det var sis- ta dagen på julen. Stop, dukar, glas, karotter och sådant, som man hade haft framme för julens skull, togs bort. Litet brännvin och öl skulle man köra ut julen med.
"Julebone"
Mamma tog deg av alla sorter till jul och bakade ihop till en stor kaka. Den kruserade hon och klippte ut på och kallade den för "julebone". Så la hon upp den på vinden. När så pappa tog ut plogen på gårdet om våren, tog hon fram den och tog ut den på gårdet. Då skulle vi barn och alla i huset med ut. Julebon slogs sönder på plogen, och så skulle vi alla ha av den och / hästarna med. Då blev det så god skörd - den seden tror jag mamma hade i alla år.
Klädedräkt.
I min barndom gick barna barfota från våren till sent på hösten. Var det kallt, hade de socker, som var sydda av kjortel- tyg. Träskor hade alla barn från det de var sju eller åtta år. Harald Wikströms far Johan Henrik gjorde träskor efter mått. Det var mycket besvär att göra träskor. Han stod här och gjor- de träskor åt oss. De var av furu och vi betalte 50 öre paret för dem. Om jul hoppade jag barfota i snön.
Vårarbetet
De skulle alltid gömma en skinka till "den långe vårdan". Den förste vårdan, då skulle de känna på den, så skulle det gå bra. Kakan de sparat från jul skulle häs- tarna ha när de satte för plogen. De skulle nog göra ett tal och be Vår Herre väl- signa skörden, innan de tog första kastet med handen. De sa: "Det var gott växten blev så hög, som jag höjer han- den, då jag sår. Linet skulle de så om Erik. Därför kallades den dan Hör-Erik.
Annandag jul
Annandag jul, då var de omöjliga. Då gick de ur hus i hus hele dan och skulle ha ost och bröd och en redig sup. De skulle smaka på brygget, sa de alltid, när de kom. Och sen gick gubben på stället med dem. Och så gick de från ställe till ställe, och framemot kvällen, så var det ett följe så stort, så stort. De skulle väl ta skadan igen för de hade fått sitta hemma hela juledan. Den som kom då, han fick fiskevatten efter sej, sa de.
Staffansotta
Hos din morfar, Nils Olsson i Skärhamn hade de alltid staffansotta. Klockan två på julnatten stodo flickorna upp och kokade kaffe, som serve- rades tillsammans med bröd, smör, ost, fläsk och korv. Var och en fick sin smörbit, och vi fick stryka smöret på brödet själva. Gubbarna fick också bränn- vin. Vi som voro grannar till Nils Olsson, var flera gånger på staffansotta hos honom. När vi ätit (oss) mätta, lade vi oss att sova i julehalmen. Både i mitt föräldrahem och hos Nilses hade vi julehalm inne under jularna. I mitt föräldrahem togs halmen in i stugan först på annandagen, då de främmande skulle komma till oss på kalas. Jag mins så väl julen 1871, då var vi hos din morfar på staffansotta. Min far / , Elias Hansson, drog rot i julehalmen med din mormors far, Anders Olsson. Gubbarna höll ett kävle emellan sig, och satt med fötterna emot varandra, ingen ville bli sämst, och följden blev att de drog handtagen av kävlet. (Kävle = brödkavel). Flera andra jullekar förekommo också, vi tog juletuppa, tog rumpekrog och vägde salt. En gång tappade jag ett örhänge av guld i halmen, men dina mostrar letade alt reda på det, då halmen togs ut.
Julkors, julhalm, julgran, Lucia. Julseder
Förr hadde di julkors i stället för julgran. På julafton lade man ut julhalmen på golvet. Där lekte di. Julgranen kom hit te socknen först i mitten på 1800-talet å va nog inte i all- mänt bruk förrän i slutet av 1800-talet. På Luciadagen va de ingenting förr. För en tretti år sen börja di me luciabrud. Hilmas mamma hadde aldrig sett nån Lucia å ho blev så glad då ho fick se de en gång. Ho sa: "Tänk att ja skulle få se nått så vackert innan ja skulle dö." - Seden me julgran kom från städerna. 20.1.45: Ingen mat fick tas bort under julnatten för då kom fädernas andar för å äta. På en del / ställen hadde de ljus som lyste hela natten. På jul- afta skulle di allti ha risgrynsgröt. - Törpare som tjäna under bönder skulle ha lite av var sort som hörde julen te. De kallades föring. Å fick så. Tre sorters brö hadde di me julen. De va grovt brö, vetebrö å vörtebrö.
Slåtter, skörd och tröskning
De var aldrig annat än i vardagskläderna under slåttern. - De nämnde aldrig något om den sista neken eller så. - Alla neker lägger de med roten upp och axen ner. När de hade slåtteröl då fick de sån traktat, och så fick de dansa så mycket de orkade. De bjöd fler ju mer hö de ha- de att slå. - Det minns jag inte om de hade kalas efter skörden. Hemma slutade de alltid att tröska, när det började skymma på kvällen, men så stod de upp och börja- de tröska otta på morron. Den andra tröskningen var nästan alltid slut före jul, men bönorna fick vara så länge.
Årets dagar
Te Knud ska en röja jula ud. Förste april skulle en narre varandra å siste spril mä. Förste maj skulle de dricka märg i benen. De gör de nog nu med, å mycket mer nu än förr i tiden. 3/5 De sa: "Gu bevare den kvinna som inte har å ge si ko i korsmässe natt!" 29/7: "Den gamle" väjde skada (skatan) ve Olsmäss. När Olle ger ax, så ger Lars kaka. Lars, de va ve Larsmässe- tiden.
Hemsysslor (bak)
Före jul var det bak i ett par dar, för brödet skulle räcka från jul till påsk. Det dröjde inte länge, förrän brö- det var så hårt att en måste blöta det. Vete förekom aldrig då, det var råg å korn å havre. Skrivkaka, den var av råg. Vörtkaka (vortkaga) innan de satt jäl (jäst) på juldrickan, tog de en slank utav den å knåda i den degen. Tunnbröd, det var fali gott. Det var så tunt som papper. Det var utav havre å korn, lite av vart. Det var ojäla (o- jäst). Det baka en hele tunner fulla. Se, i tunna torka det inte så fort utan höll sej fuktigt. Det godaste en kunde få, det var å ta en bressling (småsill) å rulla i sådant tunnbröd å äta. (Det var medan brödet var färskt.) Smör an- vände en sällan då. Bresslingen hade de mycket förr i små tunnor, / den var då spicken. Sådan god sill kan en aldrig får nu för tiden. Kavring: efter kliet, rågkli. Efter slakten fick vi barn hjälpa till å göra ren alla inälvor, tarmar å så. Sedan hackades tarmarna å magen, smått å fint, så stuva vi opp detta i en panna å åt. När grisen va slaktad, kogades pölsa. Det skulle var korngryn till den, å dom malde vi på handkvarn.
Julseder
I min barndom hade vi ej några julgranar , men omkring 1890 talet blev det mera allmänt med julgran. År 1869 hade vi vår första julgran, min broder Petter Thurin bodde i Göteborg och då han kom hem till jul hade han en julgran med sig från stan. Jag kan inte med bestämd- het säga om den granen var den första som användes som julgran på Tjörn, men ett är säkert, att den var en av de allra första. De första julgranarna som sålldes på Tjörn kom ifrån Inland. Det var Inlandsbönder som fraktade dem över Hakefjorden och sedan körde omkring med häst och sålde dem för tolv skilling stycket.