Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Kreaturen skulle ha havre och hö om julottan, men först och främst om annandag jul på morgonen. Man talade om för julen att det var julotta eller annan- dag jul. Så lagade en till deg och lade "orsten" i. Så "la en i nô mer". Degtullarna gavs åt korna. De skulle bli friska då kommande år. "Dyvelstreck" användes och så var det något som kallades "bäverjälm."
Havskor och troll. Vädermärken
En kväll kom Elias Olsson ut till Grönvik för att söka vrak. Där fick han se flera stora, feta kor, som betade. De gingo ut i vattnet och försvunno. – På Staffansholmen (Herrön, Kyrkesund) bodde förr en man som kallades Drammen. Han skulle gå till brunnen och hämta vatten. I Västerberget sprang där upp en port och en trollgumma tömde ut en spann vatten. – Om det kommer tre frostperioder före jul, så blir det ingen isvinter. Om isen lägger sig i vikarna så snart den första frosten kommer på hösten, så blir det snart sunnanvind och blåst.
Julafton
I min barndom minns jag att man bru- kade att bli så skrämd julaftonskväll. Då kom julegubben. Han var klädd i trasor och hade skråbukansikte på sig med långt skägg. En stor käpp hade han i handen. Om man låtsades att inte vilja ge honom något, så ho- tade han med käppen, slog i bord och bänkar. När han hade fått brännvin, så gick han. På ryggen hade han en påse. Han bad alltid efter något. Om Knut och Felix var pojkar och även äldre ut- klädda och gick i stugorna. "Nu kommer Knud å kör jula ut," sade man, när den första knut- gubben kom. – Barnen klädde ut sig. De fick pengar, när de kom.
Lusiadagen i vår hemmbygd.
Strax före jul brukar man fira något som kallas för lusia som infaller den 13 december På morgonen den 13 brukar man stå tidigt upp för att koka kaffe och bjuda på med härliga bullar till som kallas för lusiakattor och då kläder man sig i vita kläder med ljus i kronor på huvudet och en del sätta ljusen fast i bara håret och sedan går de från stuga till stuga och bjuder på kaffe men en del gå bara till ett ställe för att fira lusia, de brukar för det mesta hemma vara en del i sällskap så att flickorna kläder sig till pojkar och pojkar till flickor
Uppgiften rör seder vid högtider m.m. Jul.
Vid julen hackades enris och granris och ströddes på golvet. På väggarna ritades kors, som skulle skydda mot nissar och troll. I ladugården ritades ett kors med tjära vid varje bås. Även vid sjukdomar och olycksfall hjälpte tjära. På julafton skulle korna få rent hö, och vid var och en läste man följande vers: "Ät och drick och trivs väl! Minns den heliga julekväll som i kväll är. Stark som björnen i skogen fet som sälen i havet" När ryggåren restes, skulle man ställa till ett dryckesgille. Detta kallades ryggåskanna. Lucia har aldrig firats. Fru Gustavsson motiverade detta med att man ej vetat, om Lucia varit en män- niska eller ett andeväsen.
Troll
En bergagubbe gick till sin granne i en gård och bad att få låna dreck; de bryggade till julen i den gården. "Sätt ut kitteln full med drick!" sa bergagubben. Det gjorde de, och den blev borte med natten. En tid därefter kom bergagubben tillbaka med kitteln, och då var den full med drick, som var mycket frackare och starkare än den, han hade lånat. Trollgubben ropade till en karl, som kom förbi berget. "Kom hit ska du få äta bröd och sopper!" Karlen svara- de: "Har du mer än du äter upp i dag, så göm'et te näste möra!" Att trollen kom bort, beror på, att den kristna lä- ran har gått mera fram.
Julafton: gran.
"E tussa", det är en gran, det skulle de alltid ha inne till jul, åtminstone på de flesta ställena. Ja, det kanske inte var riktigt så vanligt då som det är nu. Se, det är en gammal sed. En del satte "e lita tussa" på bordet, men andra hade en gran som gick från golv till tak. Till att klä gran med hade vi inte glitter å kulörta glaskulor å såda- na grejer de har nu. I min barndom klippte vi till av papper till att ha å hänga i granen. Ljus hade vi då som nu, men vi fick göra dom själv; hade en talg så stöpte en. Hos handlare fanns inte ljus att köpa. Pepparkagsgubbar, grisar, tuppar å hästar var vanligt att vi hängde i gran. men det gör de aldrig nu.
Jul - förberedelser
Slakt: En bra stor gris å en tjur slaktades alltid före jul. Bak: De bakade i 3-4 dar. Jag minns särskilt ett sådant tunn- bröd mamma baka; det var inte bara till jul. Det var av korn å utan jäsning. Mor å far talte om, att di gömde julekaga. Den satt di på plogen å åt när di börja våren. Förekom inte i min tid. Brygga: Far gjorde malt, torka den på gamla körna (kölna) i Björneröd. Ljus: Ljus stöpte mor i kärnan. Här är den kärnan, där här många ljus blivit stöpta. Talg fick de vid slakten. När de slakta bina på hösten blev det vax.
Jul
Mina bröder var med om att "gå med julebocken" här i Kungälv i sin barndom. De gick julafton och nyårsafton, och det hände också, att de gick ut på landet. Bockhuvudet satt på en käpp, och det hade ett långt skägg och ett rött gap. Pojkarna som bar huvudet, dolde sig under ett täcke. När de kommit in i ett hus, sade de: "Bocken vill ha pengar i sitt skägg!" Så lade man några ören i munnen på bocken, och de föll ned i en pung, som var insydd i skägget. Far var med om att rida Staffan här i Kungälv. Det gällde att komma upp tidigt om morgonen annandag jul och få ut hästen. Så red han den till rinnande vatten och lät den dricka. Någon utklädsel förekom inte.
Tröskning
Då man tog med präjel och klämde till över nacken på någon, så sa' man: "Här ska du få känna på lokatten." Man hängde präjel över en stock, så tog man tag med hän- derna och slängde sig över och så tillbaka igen. Det var en svår lek, det var många, som misslyckades med en, då de hade slängt sig över, ramlade de lätt ner bort efter golvet. Kallades att "gå lokatt" eller gå genom präjel. Man drog sig för att börja tröska för tidigt, då "gick hungerklockorna." Man ville emellertid gärna ha tröskningen undanstökad före jul. Det var endast, om de hade mycket bråttom eller ville köra med tjänarna, som de tröskade otta. På kvällarna tröskade de ald- rig. Det var inte gärna någon, som ville slå sista slaget, för då fick han heta rågkodd.
Julseder
Julhög i st. för julgran, bestod av e lita kaga, e limpa uppepå me' pinnar på, där hängde äpple', pepparkaga, pepparkagsgomma, pepparkagsgobbe. De' va' di allra minsta som feck julhög. Julkors, en fot av trä, en käpp me' ståltråar igenom. Så klädde man stången å stål- tråarna me' grönt papper. Hade små hållare te ljus, hängde äpplen å kager i. / På jul va' de' allti enris på golvet å julhalm där ongarne feck tumla om å leka. Enga julklappar feck vi ente. Färsk jullånga å potatis, svinhuve å risgrynsmat feck vi på julaftas kväll.
Vårhalvåret.
Kyndelsmässa kallades inte Lilla jul, de hade firat den förr. Det var tjugondedag Knut; det var den 13 januari, som var Lilla jul. Sigfrid och Mattes, om det var lika väder på de dagarna, blev det vinter i sju veckor. Det var inget särskilt med Vårfrudagen mer än att man inte skulle tända något lyse efter den dagen. Kristi himmelfärdsdag var ungdomen ute och roade sej bittia. De gav sig ut på sjön eller ut i skogen eller dansa- de på en loge. Nej, de letade inte efter rävungar; det fanns inte mycket räv på Orust. Urbanus skulle de så linet. Beda - det var inget. Petter katt kastade den varme stenen; efter den dagen är inte isarna säkra, det äter både under och över. / Fyrti martyrer - frös det då, så blev det fyrti frostnät- ter före midsommar. Vet inget om Tiburtius, inte heller om Pålsmässa.
Julafton
I min fars tid skulle korna alltid ha hö och ett stycke bröd om julafton. Han gav dem själv, och han sade alltid därvid: Ät och trivs, för nu är det jul!" I min barndom gick pojkar omkring med julebocken om julafton. De hade hängt huden av en ko över en pojke. Denne bar i handen en stake, på vilken ett bockhuvud var fäst. Så ryckte han i ett snöre, så att gapet öppnade sig. Detta var fodrat med rött tyg och avslutades i en pung avsedd att lägga pengar i. Samtidigt bräkte han och sa- de: "Pengar i mitt skägg!" Det hörde till, att han skulle göra sig lustig i husen och låtsas, att han stångades. Det hände på sina ställen, att de gömde en kaka från den ena julen till den andra. De ville väl visa, att de aldrig var brödlösa. De var så galna förr.