Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Talesätt om julen
Ann'da trätt* ä jula slätt, tjugene Knut kör jula ut. *trettondedag
Näcken
Det var en gång i en kvarn i Asmunderöd för många år sedan några kvällar före jul, som två av mjölnarna fick höra näcken spela fiol under kvarnen, när de satt och åt, de lyssnade på honom en stund, sedan tog den ene ett avätet köttben och kastade till honom. "Du ska läre dej å spälla men inte å ställa", sa näcken. Mjölnaren blev belåten, ty han hade förut inte kunnat spela det minsta. Då tog den andre mjölnaren några eldbränder ur kaminen och kastade ner till näcken. "Du ska varken kunna spälla helle ställa", sa näcken. Och mannen, som förut kunnat spela fiol, kunde efter den dagen inte spela alls.
Julseder
I min barndom, så brukade vi "doppa i grytan" på Julafton vid 2 tiden, och fingo då kött och fläsk och korv till. Sedan på kvällen åto vi lutfisk och gröt. Jag kan ej minnas, att vi hade julhalm, men min mor talade om, att hon varit med om, att de hade julhalm inne. Ett grötrim kommer jag ihåg: Gröten är kokad, och gryna ä' trinna. Käre go' vänner, ät er inte för stinna. För skruven kunne lôssa där bak. Och de' kunne bli en farliger sak. Annandag Jul gick ungdommen omkring i bygden på kvällen. På en del ställen gjorde de fint och på en del ställde de till spetakel. Hos / far till ex. gjorde de så fint i ladugården. Måkade ut gödseln m. m. Men jag hörde talas om att det var ställen på vilka de "häft" in gödsel i ladugården, alldeles fullt.
julafton
Kreaturen. På julafton skulle husbonden gå till lagårn med en skopa med dricka, och det stänkte han på fodret och sa: "Ät och trivs, idag är det julafta." Kreaturen skulle ha lite bättre foder då. Julhalmen. Julhalm, det minns jag i min barndom. Min farfar han var äldst, och han gick till lagårn i mörkningen efter en halmkärve och ställde i farstun, och sen när kvällsmaten var färdig, bredde han ut den på golvet. Halmen låg inne nästan hela julen. Men där det var många barn, blev den så söndermald, så de måste ta ut den och lägga in ny på nyårsafton. De äldre låg ju också i halmen och hade sina lekar för sig. De skulle "ta juletyppa", "ro till Tyskland", "dra sot", o. s. v. Det var så många lekar de hade för sig. Var det nån främmande bäddade / de i halmen. Men jag vet inte om själva husbondefolket låg i halmen.
Julafton.
Julhalm hade vi i min barndom. Vem som helst bar in den. Vi tog in två eller tre långhalmskärvar och bredde över hela golvet. Det var allmänt överallt. Den fick ligga till efter Trettonde, ja t.o.m. till Tjugondag Knut. Julgran var mycket allmänt att de hade på 1850-talet. Det fanns inte en enda stuga i min barndom, utan att där fanns julgran. Det fanns mycket granskog på ön (O- rust). Men julgranarna var inte så stora då som nu. En del ställde julgranen på golvet, andra på ett bord. Karamel- ler hade de inte i granen då, men små stöpta ljus, stjärnor och blommor och granna papper, som de köpte. Nej, granar utanför vid dörren hade de inga. De kunde göra en krona av halm med någon sorts bloms- ter i och hänga i taket över bordet. Det var ljus i den kro- / nan, och de tändes. Jag hörde aldrig talas om att det blev eldsvådor av att de hade sådana kronor eller julhalm, men när brandförsäkringen kom, fick de inte ha sådant mera. Julnek satte de utanför fönstret på ett träd eller en stake, så de kunde se fåglarna. Det var alltid havre. Al- la lagade att de fick en julnek. Julklappar är gammal sed. De vuxna fick nyttiga julklap- par. Nej, de låg inte i paket med namn på. Barnen fick julhögar med en ost, bullar och kakor. "Bära ut julen" - en skulle alltid ha något att bita i på ställena. De skulle aldrig gå ut juldagen, sedan de kommit hem från kyrkan. De var mycket till att skrämma barna för kusen, brunnsgubben och näcken i ån, som ville dra ner dem. Doppa i grytan - det var dagen före julafton. Julafton åt vi fisk och potäter. Det var för det mesta torsk då. Vi hade aldrig lutfisk. Torsken hade varit saltad en dag bara; då är han bäst. / Nej, jag har aldrig hört att de döda skulle komma hem om jul eller att de dukade åt dem. Inte heller att man tittade i askan efter julbrasan för att se spår. Julbrasan - de ville alltid ha fin björkved till den. Då eldade de, så det blev så varmt att man knappt kunde vara i stugan. Eljest eldade vi mest med kvistar och ener; vi hade öppen spis. Julatyppa gjorde vi en av halm, en flätad trebeninge. Vi låg på rygg och hade julatyppa framför huve't och tog den med fötterna och kastade.
Tomtebissen
Jag tror på tomten, men det gjorde jag inte förr. Det var en gammal människa här i Lysekil, som berättade om tomten, men jag bara skrattade åt henne, men det gör jag inte längre. Hon hette Barbara Hallenberg. Hon sa, att tomten gick hos Laura Lycke. Laura levde för cirka 45 år sedan. Tomten var en liten, liten man. Det var en jord- ande förstås. (Meddelaren är spiritist, enligt uppgift från Lysekilsbor) Han hade röd hätta. Han skulle väl vara till människornas tur och lycka. Han fanns, men det var inte alla, som såg honom och han finns nog nu för tiden också, fastän vi inte har förmågan att upptäcka honom. Han skulle ha mat, särskilt om julen, då han skulle få risgrynsgröt. Barn tror ju ännu på tomten. – I ett hus i gamla stan / bodde tomten. Men den tomten slog sönder allt och bring- ade olycka. En gång slog han sönder en tallrik i trappan. Han skulle alltid ha sin mat där i trappan till vinden. Nu minns jag. Tomtebissen sa vi.
Nissar.
Då jag var 17 år var jag med på en tröska på grann- gården. Det var tredjedag jul. Det berättades då för oss att nissarna tröskat hela julnatten, vilket de hört, ehuru ej tröskverket flyttats dit förrän på tredjedagen av oss. Viu höll på en stund efter solnedgången. Plötsligt bröts vandringsbommen av. En ny blev ditsatt istället. Detta upprepades tre gånger. Husbond gav då order att vi skulle harpe den havren, som tröskats. Själv gick han upp i ladan och började bära undan halm. Han komm snart ner och sade till att arbetet skulle vara slut för dagen. Vi tänkte ej på varför han än- drat sig så fort utan var glada för att vi ej behövde göra mera ty, harpe 10 tunnor havre efter att ha gjort ett dagsverke är ej något nöje. Några dagar därefter berättade husbond, som vi tröskat hos att han sett tre nissar i ladan. / De bar halmen tillbaka så fort som han bar. Han förtsod då att nissarna ej ville de skulle arbeta mera och att det var härför bommarna brutits.
Julen
Julaftonen kallades förr "den stora ätarekvällen" De talte farmor om en gång ve jultiden. Juldagen skall firas i lugn å stillhet inom fa- miljen, å den dagen går man inte bort te någon uda om man e bjuden eller så.
Jul
I Romlanda skulle kreaturen ha drick och bröd och allt som de själva hade. Och så skulle de säga: "Ät och drick och trivs, här är julafta." både juldan och anndan skulle de upp klockan fem och ge kräken.
Jul
Juledagsmorron skulle alla väckas tidigt, kloc- kan två eller tre, då skulle någon bjuda de andra på kaffe och en skerning (skärning) av kleningen.
Gastar.
Britta tjänte i Grunnebo hos en förvaltare för förrå- det. Hon var i Läersbo i Hjärtum över jul. Så gick hon tillbaka till Grunnebo och hade en annan tös i sällskap. Då fick hon höra hur det ropade från en liten sjö, där en karl hade dränkt sej, det lät som ur en stor tunna. Den andra hörde ingenting. Dagen därefter talte Britta om för henne, vad hon hade hört. Det var en vålnad efter honom, som gjort slut på sej själv. Ett barn skrek om kvällarna vid Gelljan; där går en gammal körväg. Där är varsel, för någon har mördat ett barn där. Det ville till vigd jord. Och så skulle mordet uppdagas. Det finns en sjö i Lane Ryr, där två flickor hade blivit dränkta. De hade varit på en danstillställning och / en karl hade lurat dem att gå i sjön. Den ena hade han visst slagit ihjäl och kastat i. De var i 20-22 års åldern. De ropade ibland om kvällar och nätter. Den karlen jagade folket till Norge. Hans släkt kallas för ryssar än i dag.
Julafton
Julhalm: Halm inne vid jul det minns jag. Den var inte i köket, bara inne i rummet. Den togs in juláfta å låg där en trull-tre dar. På julafta lekte de i halmen. De "to jultyppa" å lekte mycket annat som ja inte kommer ihåg. Det var bara barna som lekte. Julgran var vanligt å ha i var stuga, när jag var barn. Julklapparna kastades in. De som gjorde det skulle springa, så de där inne inte fick tag i dom. Men det hände allt att de sprang opp dom, å då tog de dom med sej in å traktera dom, de blev fägnade. Julklapparna var huvvedukar å strumper å an- nat som en behövde. De som slängde in julklappar på det vi- set var många gånger utklädda i träskor å glasögon, å de hade sotat sej i ansiktet så de var kolsvarta. Det var för en inte skulle känna igen dom. - Nej, det var inte bara fäst- folk som gav varandra paket; det var alla som gjorde det.
Väderlek (kalla å snöiga vintrar)
Min mor talade om den där falie adventsöndan - vilket år det nu kunde varit. Då skall ha varit mycket snö. (1871?) 1888: År 1888 var det en snövinter å mycket kallt. Hos Neklas Andersson i Hoga var så mycket snö, att den gick från berget rakt över å jäms med taknocket på laggårn. När vi skulle skotta där, kunde vi inte få bort hela snöfan (fan = dri- va), utan vi var tvungna till att gräva oss igenom som en tunnel. Å uppe på Hoge Hamn var de på många ställen de fick hjälpa å gräva ut dom ur de översnöade ryggåsstugorna. Det var samma år de körde över på isen till Flatön på april månad, ja, det har allt hänt senare också. Då -88 kördes också med häst över isen härifrån till Göteborg. Min bror å en torpare Anders Persson gjorde det, när de var dit å sålde fläsk. / 1893: År 1893 på söndan mellan jul å nyår - eller var det mellan nyår å trettene - var det 32 grader kallt i Smedjeby. 1941: Då var här lika kallt - 32 grader.