Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll
Min faster var från Lindome. Hon talade om hur de lånade bröd av trollen, och trollen lånade av dem. Men det var kryp och insekter i trollens bröd. Trollen bakade i "Lillakyrkan". När en moster till pappa gick förbi såg hon trollgumman, och såg hur elden flamma- de. Och hon hörde trollgumman packade.
Orm
Det låg en stor orm i Gullmarsfjorden förr, sa man. Några fångar, som var dömda till livstids straffarbete, blev besättning på en båt, som man satt liar under. De måste vara skarpt, så man skulle kunna skära av ormen. Och man fick livet av den och blev friet. Det var bara fångarna, som ville åta sej det, för det var risk för livet. Förr var det ju store ormar. Den här låg tvärs över vid Smör- kullen.
Gast
Man kan höra det ropa så klart, som om en man var i sjön och skrek på hjälp. Gast kallas det för. Det har jag hört många gånger. Det var en, som flyttade, för det hade gastat i sjön och de kallade på honom. Han kommer till att drunkna, sa di. Då flyttade han uppåt landet för att komma ifrån sjön. Men så blev han bjuden en gång på vintern där utåt. Han körde på tjock is och då hörde han, hur det ropa: "Tiden är inne och man är inte här." Om en liten stund körde han genom isen och drunkna. Det var en vålnad, som skrek. En gam- man har talt om det här för mig. Det hände före min tid.
Gast
Det var svåre stormar 1923. En kutter gick bort från Orust då. Då ropade det så farligt i det huset, där de, som drunkna, bodde. Den 23 okto- ber på lördag var det svårt väder. Det var alldeles svart i vattnet. Vädret övergick till orkan på sönda- gen. Det var många, som gick bort den dagen. Hela familjer med hustru och barn hade följt med honom. Ett av barnen hade inte velat följa med, men man tvingade honom. Och det var nån, som hörde ett sånt väsen i deras hus den dagen.
Spöken
Det var en, som arrenderade en gård i Drags- mark. Han körde en gång ett fisklass. När han kom till Änghagen, blev hästen ståendes. Han slog och han greja med den. "Jag både svor och jag läste, men det hjalp ingen sort," sa han. Då satte jag mig på lasset så länge och vänta. Efter ett par timmar gick hästen. Det måste ha varit nåt i vägen och hästen ser mer än människor. En gång var det en, som skrämde sig själv. Han gick förbi kyrkogården och trodde han såg spö- ken, men det var bara grannens vita märr, som gick där och beta. Men själv så trodde han, att det var fantasi. Djuren kan se mycket. Se bara på korna. De bråla till ibland. De ser något, påräknar man.
Läkekonst
Vindskott är värkar man får ute i fria luften. Det kommer som frysningar. Satsen man fick för det är bra för många sorters värk. En gumma i Källviken i Dragsmark gav mot vindskott. Hon lever än. Men vad de hade i, är en hemlighet. Det skinte runtom stället där det värkte. Onda bettet var värk, som man fick merendels i fingrarna. Man blev oftast lytt efter det. Det blev store hål in till benet närapå. Det var svår värk, sa dom, som haft det. Varm söt mjölk var det bästa att dricka, om man fått en orm i magen, när man sovit ute. Imman av mjöl- ken tålde han inte. Gumman i Källviken botade mig för tandvärk en gång. Jag gick dit ut och fick en sats. Det var ett gulaktigt pulver. Det var många, som kunde stämma blod, bara de fick reda på det, så stoppa det.
Svartkonst
Det var en gubbe hemifrån, som for på Gö- teborg från Vänern. Han hade drömt om natten och kände sig orolig. Han var rädd att han skulle drunkna. Det måtte hända någonting. Då kom där en gumma och satte sig på luckan och så kom han väl att tala om så orolig han kände sig och att han var rädd för att drunkna. Och då tittade hon honom i ansiktet och sen sa hon: "Nej, du drunk- nar inte, för du har inget bottenmärke." Och han dog inte heller genom drunkning. Vad botten- märke är, vet jag inte men gumman kunde se på honom, att han inte skulle drunkna. Gum- man var färligt stygg att se på, hon var så ful som själve Skam. Varifrån hon var visste han inte. Den historien har jag hört av mina förfäder.
Varsel
Det har jag ofta hört, att lillebror kommer i stor- stövlar, innan han kommer och då kom han snart också. En gång stod jag en morgon nere vid sjön, jag skulle ut och ta makrill. Det blåste. Då hörde jag, hur det gick i trätofflor på berget. Det lät alldeles som om en man gick. Jag såg mig om, om det kom någon. Men jag såg ingen. Men jag känte stegen. Det var en, som hette Oscar Karlssons. Min bror, som var med, hörde det också. Jag gick upp och titta för att se efter, om han aldrig kom fram. Men han syntes inte. Men om fem minuter kom han. Det finns en vål- nad, som går före folk.
Skämthistoria
Jä hadde en bror, han var ute å säjla. Han var så långt, han var så långt, han var ända ner i Malmö! Där hadde de en sort, som de kalla yankey- hattar (en sorts filthattar) och de hadde en sort, som de kalla käksfarbrö. Och han var ute så länge, de fattas elva månar å tre viggor i ett år å han var så engelsk, så engelsk, så han var halft spansk å då han kom hem, så kunde han inte söva utan mor måste ud å spole vann oppefter fönstera å han var så engelsk å han sa: "Bläng fyr, bläng fyr." Gubben far, han måste stå å prata te Anders Jönsa, han var konsul på den tia, för å få reda på, va han sa, å då va de inte annat än han skulle ha ell på piba. Å han tog in mors gamle spinne- rock å så sa han: "Babord å styrbords å stude, / å de hade på skuda en sort, som di kalla för mäle- spiga å den tog di i sola me (de tog solståndet). Han skulle skryta och berätta för dem där hemma, när han kommit hem från långfärden. Den historien har jag hört som barn ifrån Drags- mark.
Födelse och dop
Det var inte bra, om ett barn diade under tre faster. Det var ju alldeles onaturligt. - Man skulle ha tänt hela tiden, till dess barnet blivit döpt, annars kunde det bli förbytte av trollgumman.
Husdjurens sjukdomar
Det var en gris, som inte ville äta. Den var väldigt fet och husmodern hade gett den för mycket mat, så att den inte kunde äta mer. Då kalla hon på Bårsett. Och han sa: "Bränn 3 ärter och ge den det i tre dagar!" Och tredje dagen var den bra. Det var listigt. För det var klart att grisen blev hung- rig, när han fick så litet mat på tre dagar. Men ordinationen fick omgöras litet, för annars hade det inte varit medicin. Därför sa han: "Bränn tre ärter!" Om ett djur var sjukt, skulle man stjäla något från det stället man köpt djuret.
Stjärngossar
Stjärngossarna var fattiga pojkar, som gick omkring i husen och fick pengar, när de sjöng på trettondagsaftonen. När de kom in i husen, sjöng de: Goder afton här inne både man och kvinne husbonden i huset med sin maka kär. Det brukar väl vara en fyra eller fem pojkar. De brukade få dansa, när de kom in. Barnen tyckte det var roligt att se dem, var givet. De hade något vitt på huvudet, men om det kanske bara var han som hade stjärnan kanske. Hur stjärnan såg ut, kan jag inte klara ut. Det var längesedan de gick. Jag har varit i 54 år i Lysekil och det här var före det, medan jag var i Fiskebäckskil. Jag kunde väl vara en tio eller tolv år. Pojkarna var borta / ifrån Ellös. Hur långt de for omkring, vet jag inte. Men de hade nog gått in i bondgårdar där uppe också. En av dem hade en stor träklubba. Han kröp omkring på golvet och så sjöng man: Och vi kläder på vår bock en kappa röd och vi kläder på vår bock en kappa röd (om vi då slängde över honom ett rött skynke, minns jag inte) det gjorde vi alltför vår bock skulle ligga död. Sedan sjöng man: Vi kläder på vår bock en kappa blå, vi kläder på vår bock en kappa blå, det gjorde vi alltför vår bock skulle stå. Och då kröp bocken omkring. Så sjöng man: Och bocken stånder opp och rister sitt skägg och slår med sin klubba på var femtonde vägg. Då slog han omkring med klubban, så att barnen blev rädda. När de gick, sjöng de: God natt här inne, haven tack, haven tack, käre redlige män. Om det fanns någon Judas med pengar med, kan jag inte svara för.
Bröllop
Den, som skänkt syltkaka, skulle ha mittbiten tillbaka hem, har jag hört. Det sker fortfarande. Detta var på Flatholmen.