Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
"Vi trodde att mara va rene den one." Det är något som klämmer. Omöjligt att röra en led el. få fram ett ord. När jag hade mara - jag har haft henne tre gång- er - så var det som att en person skulle sitta bak mig å klämma över bröstet och annama. "Maretall" var bot för mara, sa de gamla. Mara kunde kom- ma in genom nyckelhålet. Det var bäst att ha nyc- keln i det.
Byggmästare Per
När jag var liten bodde vi på Ackerhöjden. Byggmästare-Pers barn var mina lekkamrater. Många, många gånger berättade Maja, Pers dotter för mej hur det gick, när de (barnen) hade fått tag i Pers svartbok. Hon berättade: "En dag skulle far gå till nattvarden. Vi fick tag i svartboka och började läsa i den. Då kom det fram en massa små djäklar och vi skrek och sprang undan. Vi tjytta ut och ned mot en tjärn, som ligger mellan Djuprämmen och Bratthöjden. Men far han kände på sig att det var något fel hemma och han tjytta hem. Han kom till den där tjärnen och befallde små-djäklarna ösa ur den. De började ösa, så vattnet stod över trädtopparna. Så sprang vi med far hem, och hemma läste far undan dem ur svartboka. Jag har aldrig sett far så arg förr som han var då.
Byggmästare Per
Per och hans far var ute och jagade en gång. Då träffade Per Satan. Satan tog med sig Per in i en kolkoja. Gubben saknade honom, men han var så god, så han tog reda på honom och ledde hem honom och fjättrade honom vid väggen i stallet I solnedgången kom fadern ut, och sade till Per, att han skulle ta' gubbens blockiga sto och rida allt vad tackel och tyg höll till tre kyrkegårdar först till Hällefors, så till Grythyttehed och så till Gåsborn. Men han var tvungen att vara hemma igen innan solnedgången. Det gjorde Per och sedan var han fri.
Byggmästare Per
När de byggde hyttan vid Dalkarlsjö var min morfar där också. De hade byggt, så de hade jämt takstolarna kvar. Då sade Per: "Får jag 2 kanner brännvin skall jag resa takstolarna." Det fick han och söp upp dem också på kvällen. På natten var Per efter mor sin. Hon var död då sedan många år tillbaka, och hur de bar sig åt, så var tak- stolarna resta på morgonen, när de andra kom ut. ∴ . Skogvaktare Jan Svenssa och byggmästare Per var mycket tillsammans och Jan Svenssa skröt med att han var skicklig skytt som han också var. "Men jag är inte rädd för dig," sade Per. "Jag skall ställa upp mig, bestämm själv på hur många steg avstånd, och jag vågar på, att du inte träffar mig." Skog- / vaktaren bestämde 3 steg, laddade bössan, gick 3 steg tillbaka, siktade och sade med fingret på ha- nen: "Befall dej nu i Guds hand, för nu djävlar (+ mycket mera) tuller tu." Då sade Per: "Du, Jan, det här bryr vi oss inte om. Vi går in och tar en sup i stället." En version meddelad av O. Bergqvist, Rämmen En gång kom Byggmästare Per till Jan Svenssa och sade: "En sak har jag fikat och fäktat efter att få lära mig. Det har jag lärt mig först nu. Och det är att inte kulor och krut biter på mig." "Det har jag lust att fresta," sade Jan Svenssa. Per tog en papperslapp och fäste på bröstet. Det övriga alldeles likt föregående uppteck- ning.
Byggmästare Per
En flicka från Ekshärad hade kommit bort. Fadern kom förbi hemma och frågade om vägen till Byggmästare Per. När han kom dit var Per inte hemma, men när han kom hem omtalade han sitt ärende; "Ja det kan jag inte tala om i kväll, men i morgon skall jag tala om det," sade Per. Mannen gick ut i ett skjul och gjorde sig en bädd där, men han kunde inte sova. Framemot midnatt kom Per ut. Han blåste i en pipa ett visslande. Då kom en karl till honom. Han frågade karlen, var flickan fanns. "Hon ligger i den källan, som är strax bakom byggningen," sade den där karlen. "Det var bra," sade Per, "då skall jag tala om det för honom i morgon." "Det behöver du inte" sade karlen "han har redan hört det." Då blev Per illsinnt. "Gå och vrid nacken av honom!" sade Per. "Det kan var- / ken du eller jag, sade karlen, för han har #### ikring sig. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ illsinnt = ängslig. #### = gärdat = bett sin aftonbön Jämför I.F.G.H. acc. nr. _. sid. _. * Vid Hellefors bruk invid stora kungs- vägen till Mora alldeles mitt för broräcket står ett hus murat av sinder och sten. Det huset stod förr i öster-väster. Men står nu i norr och söder. Det var besvärligt att vända det huset. Tak- stolarna voro hopsmidda av järn. En morgon, när snickare, som voro sysselsatta vid huset, kommo till arbetet var stugan vänd. Per hade gjort det ensam under natten.
Byggmästare Per
Skogvaktare Petter Janssa vid Bosjöheden och byggmästare Per söp ihop så mycket. En gång blev Per liggande dödfull och skogvaktaren tänkte att nu skulle han passa på och se svartboka. De säger att svartboka är en bok med svarta pär- mar och röda bokstäver, som börja mitt i boken och mitt på sidan och sedan gå runt. Petter fick fatt i boken, men han lade den genast tillbaka igen för den innehöll bara läkerecept och dylikt och var inte märkvärdig alls.
Läsning för ormhugg
Det låg en orm under en rot, högg Jesum Krist i hans fot. Du döder man, statt upp för tre heliga namns skull I Guds Faderns och Sonens och den Heliges Andes namn. Formeln skulle vara Byggmästare Pers. Sages- mannen påstod, han hade sett en tryckt svartkonst- bok, skriven av en "stalle". Där skulle enligt sages- mannen en motsvarighet finnas till denna formel "som var fel". Den skulle hava börjat: "Det låg en sno...". Försöken att få sagesmannen lämna närmare upplysningar om svartkonstboken voro fruktlösa. Påstod sig kunna flera formler, men de voro så hemska, så kan inte ens tänka på dem.
Stämma blod
Man skall säga: "Stå blod!" tre gånger och sedan läses välsignelsen. Formeln är också Byggmästare Pers. Berättat av Johan Berglöv, född år 1859. Om man blandar ihop krut och fnöske och lägger i såret, stannar blodet.
Byggmästare Jan lär att stämma blod
En söndag var det bröllop i Åckershöjden och en som hette Petter Larssa blev dödfull, för folket söp förskräckligt och han raste ned från spishällen och slog huvudet i en spik. Det var vid tinningen och blodet forssade ut och ville inte stanna. Jag måste springa till byggmästare Jan. Men han hade huggit sig så eländigt, så han kunde inte komma. Då måste han lära mig hur jag skulle göra. Jo, jag skulle ta' något, som var gjort på en söndag och lägga på såret och så skulle jag säga: "Den bloden skall stå så stött som den kvinna skall stå i helvete som koka lut på lördan. När jag kom hem bar det så bra till, att där var en skräddare, som hette Jan, som hade byggt på sitt / hus på söndagen, och jag var och fick en kas utav honom och lade på och läste. Då upptecknaren gjorde anmärkning mot formelns ordalydelse, svarade August Pettersson, att formeln nog var gammal och att judarna firade söndag på lördag. Så började han tala om 6:te och 7:e mosebok och gladde sig åt, att de tagit bort dem ur bibeln, "Ty de förvillade folk." Huruvida formeln var häm- tad ur 6:te el. 7:de mosebok ville han ej ge svar på.
När de skulle sätta fast en tjuv
Då gick de till ett lik och skulle märka med en tråd eller ett snöre mellan nio leder (på fingrarna), och för var led slog de en knut och sade: "Jag märker det här märket för tjuvar, och så fast skall tjuven stå som hundra hästars krafter." Byggmästare Jan hade lärt Jonas Jonsson det.
Byggmästare-Per
Per kunde göra sig absolut osynlig. Var han i tvist med bruksherrarna skickade han råttor på dem. En dag var han inne på brukskontoret och fick se ett penningskrin. "De här skrinet skall jag stjäla i natt," sade Per. Kontors- herrarna låste in skrinet och skrattade åt Per När de kom ut på morgonen stod skrinet på trappan. Då fick de bråttom. "Ja, sa ja inte dä åt er arme djävlar, att jag skulle stjäl(a) skrinet," sade Per.
Byggmästare Jan
När Jan levde brukade han säga: "Så länge jag lever gör jag vad jag vill med "den onde" men när jag är död vet jag inte hur det går." Far berättade att Farfar hade fått utslag över hela kroppen och gick till Jan. Han var vred. för farfar inte kommit tidigare. "Det skall jag säga dig sa' Jan, det finns många djävlar både i vatten, luften och jord. Ditt (onda) har du fått i vatten. Han talade om, vilken bäck han hade fått det i. Botandet sedan fragmentariskt o osäkert Uppgiften bestyrkt av Fru Karin Johansson född Kruse, vid besök hos fadern 20/8 1927
Byggmästare Jan
Jan hade en rovåker. Så en kväll var det en som ville stjäla hans rovor. På hela natten kom han inte ifrån åkern. Jan hade bundit honom.