Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Varulv
Varulven var en människa som hade råkat ut för trolldom och blivit förtrollad. Den som blev för- trollad kom i en vargs skepnad. Fick han höra sitt namn nämnas, så föll vargaskinnet av och han blev människa igen. Det hörde jag väl mamma tala om så många gånger.
Husdjur
Över kreaturen i ladugården sattes liar och skäror. De voro instuckna i åsarna i taket och skulle skydda djuren mot trolldom och sjukdom. Även över fårkättarna satte man eggjärn. Främlingar fingo ej gärna gå in i ladugården.
Vårhalvåret. Påsk.
Om en ville vara säker på att inte någon elak människa skulle göra något ont med trolldom, så skulle en ta en eldbrand ur spisen om skärtors- dagskvällen å springa runt stugan å husen med tre gånger motsols. Detta minns jag att farmor ville att min mor skulle göra.
Svartkonst
Det var någon enda som kom åt att få svartkonstbok. Jag hörde inte talas om att någon här i socknen hade. Präs- terna höll efter med sådana böcker, så det var inte gott för någon att ha någon. Det var den ondes bok. Och sådant skulle en inte befatta sig med. Far min hade makt med ormar. Han kunde skrämma möta med honom på klockslaget. Det var bara att han sade till ormen det. Han gjorde det, om det var nå- gon orm som han inte hann att slå ihjäl. Jag vet at tattare kunde ha kvicksilver. Det hade de att trolla med. Men om en hade kvicksilver på sig, så bet inte deras trolldom.
Mjölkharar
Det ligger en gård strax utanför staden, som heter Nygård. Där fanns en torparkäring, som far mindes. Hon hade mjölkhare, som hon släppte ut om natten. Det skulle vara trolldom, ett garnnystan, nio slags garnändar och en gammal tvaga, för att en skulle få ihop en sådan hare. Om en inte hade svartkonsterbok, så gick det inte att trolla. Det var flera som sköt på denne haren, men det var ingen, som kunde skjuta honom. När käringen dog, så blev haren borta. Hon tog den med sej.
Mjölkharar
I min barndom bodde det så mycket fattigt folk i skogen på Kroppefjäll. Det var fattigt för de mesta. Somliga av dem försökte sej på trolldom, så de hade gjort trollharar. De kunde gå till andras lagårdar och ta mjölken. De gjorde sej osynliga. Men om en kom på dyngan deras, så skulle en ta och piska den och ta den med sej hem. Så skulle de lägga den inom sju lås, så hade inte haren någon makt. Om en höll sej väl med finnarna, så kunde de hjälpa en till en sådan hare.
Häxor
Påskekäringarna samlades i ett kvarnhus om påskekvällarna. En dräng gick en gång dit i förväg och kröp upp och lade sig i "kvarnevia". Så kom härligheterna, den ena efter den andra. Och så kom själve Parkel. De hade smör åt honom. De skulle ha kvitto av Skam, att han skulle hjälpa dem med trolldom hela året runt. Men så kom där en käring mycket sent från Laxarby. Då sa han: "Jag vet inte, vad jag ska ha dej till. Sent kommer du, och sämsta smöret har du". Drängen skulle resa sig och se, hur den käringen såg ut, men då halkade han ikull och höll på att falla ned på golvet. Då bar det av med hela sällskapet, men käringen från Laxarby hade inte fått något kvitto, och hon skrek så.
En trollpacka
I Vången Ödsköld socken levde för många år sedan en käring som kunde trolla. Hon blev anmäld och skulle på tinget stå till ansvar för sina trollkonster. Domaren frågade hene om det var sanning att hon övade trolldom och det erkände hon. Sedan ville doma- ren ha reda på vari hennes trolldom bestod. Jag kan mjölka andras kor var och när jag vill utan att behöva flytta mej ur stället. Det enda ja behöver är en mjölkbytta och en kniv. Doma- ren befallde då att man skulle låta henne få detta. Trollkäringen gick bort till dörrposten och högg / ett hål med kniven och satte mjölk- byttan inunder och snart kom det mjölk framrinnande ur hålet. Detta antecknades i protokollet. Käring- en dömdes sedan till halshuggning som genast gick i verkställighet.
Botemedel
Vi hade e piga när ja va' liten som blev väldigt sjuk. Ve tänkte ho dö men så skicka vi efter en gammel kärring som kunde trolla. Ho feck en kniv ō en tallrik å gick bort i spisen å tog aska på kniven tre gånger å prata nå'n trolldom för var gång ho tog med kniven i aska. Ja kunde inte höra va ho sa' men sen gick ho bort till sänga ō ställde tallriken under denna ō gick fram till den sjuka å sade: Dä ä ente dön som krånglar här. Detta sa' hon tre gånger. Piga blev frisk men ja vet inte om dä va' tå trollinga.
Trolldom, huskurer m.m.
Trolldom, huskurer m.m. Uppt. i Ärtemark av Erik Gustafsson. Hade man ont i ett finger skulle man gå till någon som kunde trolla. Därvid tillgick på följande sätt: Det vär- kande fingret rätades ut varefter den trollkunnige bet över detsamma. Så skulle man tre gånger fråga: "Varför biter du mej?" varpå svarades: "Ja biter inte dej, utan den som dej ha bete." Om man blivit ormbiten skulle man ej gå in "under tak" ty då troddes det onda bli värre. Gröt kokad av stärkelse i mjölk, troddes vara ett bra medet för magknip. För huvudvärk var det bra att smörja sig med ättika i pannan. För tandvärk lades en påse med upphettad sand över kinden. Om en ko hade brutit av sig ett revben eller dyl. gick man till en smedja och tog från eldhärden s.k. "smisiner" som krossades och blandades tillsammans med mjöl och vatten till en deg som gavs åt kon som därav blev bra.
Tjuvmjölkning av andras kor.
Det ligger en gård strax utanför staden som heter Ny- gård. Där fanns en torpkäring, som far mindes. Hon hade mjölkhare, som hon släppte ut om natten. Det tjuvmjölkande väsendet kallades för mjölkhare. Efter som de gamle beskrev det, så skulle det se ut som en hare. Så en kunde inte se skillnad på en rik- tig hare och en mjölkhare eller trôllhare, som den också kallades. Det skulle vara trolldom, ett garnnystan, 9 slags garn- ändar, en gammal tvaga, för att en skulle få ihop en sådan hare. Om en inte hade svartkonsterbok, så gick det inte att trolla. Det var flera som sköt på denna trollhare. Han gick in i staden och i ladugårdarna här. Och när han hade varit inne i ladugården, så var det inte / mjölkskvätt att få ur korna den dagen. - Men det var ingen som kunde skjuta haren. När käringen dog, så blev haren borta. Hon tog den med sig. "Trollsmör" var en rädd för att en skulle få i buti- kerna. Käringarna brukade ta en kniv och skära i smöret innan de köpte. Om det var trollsmör, så blev det rött i smöret efter kniven.
Trolldom
1. Här fanns di som kunde mjölka på avstånd. Det var en bonde som hade tolv kor, och di kunde inte få smör. Korna mjölka ingenting, så det var alldeles förgjort. Det skulle vara en torpargumma i närheten som tog mjölken ifrå dom. Hon hade bara en ko och hon sålde det ena pundet smör efter det andra, och di kunde aldri sälja något på bond- gården. Bonden har själv berättat det för mig, och han svor på att det var sant, att det var hon som tog mjölken. Men hur hon bar sig åt det fick jag inte reda på. Det fanns också di som kunde göra så en ko mjölka blod, eller så att en häst stupa. 2. Om di hade mist nånting så kunde di sålle reda på det. Di hade ett såll med psalmbok och vigselring. Men jag vet inte hur di gjorde. 3. Jägare di skulle ta nånting från kyrkenyckeln och lägga i skottet. Då skulle det träffa.
Trolldom.
1. Min mor var på ett ställe och skötte lagårn, det var här i Torp. Och korna blev så dalie, och det var en som var så sjuk så hon höll på och dö. Då skicka di bu på en gubbe som hette Lundberg under Humule, han kunde bota bå folk och fä. Han bota kon. Och så skulle han visa vem det var som hade gjort det. Då tog han fram ett stort vassfat. -Ser du nåt? sa gubben som ägde gårde. -Ja då, sa han, och så visa han den käringa som hade gjort'et. Ska jag sticka ut ögat på henne? sa han. -Åt helsike mä't! sa husbonden. Och han stack ut ögat. Men i detsamma så var käringen ute och högg ved. Och hon föll omkull och fick en flis i ögat, så hon kunde aldrig se på det ögat sen. Detta är dagsens sannig för jag var själv med. 2. Här var en annan gubbe som hette Johannes i Rönnäng, han kunde också visa ut den som hade gjort nåt ont. Det var en ko hos mig som nyss hade kalva. Hon ble sjuk. Jag tog gröne havre, och hon smakte't inte, och mjölka bara såpass som en tekopp. Så kom Johannes i Rönnäng. (Rönnäng ligger vid Boda i Torp socken, omkring 3 km. väster om kyrkan) Han gick in i lagårn till koa, men jag fick inte följa med, så jag vet inte hur han bar / sig åt. Men han ga koa, och ho åt, och go var frisk i rappet. -Ja skulle kunna visa de den som har fördärvat koa, sa han, men det är inte nyttigt, för den är så väl känd sa det skulle bara bli oenighet.