Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så kommer julen
Nu så kommer julen nu är julen här
Jul
Tydor och märken. På julekväll när di satt och åt skulle di gå ut och titta genom fönstret. Vi hade en hushållerska som allti gjorde det. Jag minns så väl den siste julen som pappa levde. Då var hon ute och titta och så kom hon in och sa: - Nästa julekväll är han inte med. Och det stämde också. Men hon tala aldrig om vad hon såg. Och så skulle di se på ljusen, om det vid helgen tog eld någonstans nere på ljuset, då skulle någon dö under året. Jag minns en trettene när jag var åtta år, min far och hans syskon satt och åt. Då sa di: - En av oss är inte mä härnäst. Det stämde. Julljusen skulle bli så förfärligt höge, det skulle bli så stor låge, vid den tiden som vår Frälsare var född. Därför skulle di vak ut jul för di skulle få se det. Julbocken han kom med julklappar, han var klädd i en päls och hade en påse på ryggen. - - - Och så gjorde di halmbockar och hade ståene på bordet mä jul. (2-3 dm höga.)
Lusse
På en del gårdar firade de "lussotta" bätt- re än julen. Då gick man upp tidigt och åt sovel och drack brännvin. Så forade man djuren. Därefter gick man och lade sig igen.
Vårarbete
När en baka till jul, så baka en ett stort kors. Det skulle gömmas till påsk. Så gjorde bå- de mor och farmor. Om påsk skulle det ätas upp med dricka till. Eller också baka en ihop det med dricka och åt det som soppa.
Söktöl efter tröskningen
Efter trösken var slut hade de också ett löktöl. Det var allmänt här. Det var bra likt det efter inbärgningen, gröt och litet av varje och så spel och dans. De ville promt ha gjort trösken före jul.
Julsed
Till jul maldes tre slags havre: En brösäck, en grötesäck ō en vällingesäck. 1850 började de skrä havre till välling. Man torkade havren i en ugn först, innan den maldes.
Julsed
Tidigt på juldagens morgon gingo alla till julottan. Det ansågs för en synd att gå bort på den dagen. Dagen efter annan- dag jul brukade man i allmänhet fara eller gå och hälsa på varandra.
Lusse
På lussotta skulle de tröska innan de fick nån mat. Kararna gick upp tidigare än kvinnfolken fördenskull. Sen fick de mat och brännvin. Vanligen hade de kvar tröskning efter jul. På de större ställen åtminstone.
Jul
När de slutat hugga julveden lade de tre små kubbar på stubben för att inte julveden skulle bli bortstulen eller skämd. På julaftons morgon kokade mor en stor gryta med fårkött och korv, som lades upp i stora fat. Det skul- le vara till julen. Karlarna gick till skogen efter granris och hackade, av vilket man strödde ett tjockt lager på golvet, vilket låg kvar till tredjedag jul, då det sopades bort och kastades på gödselhögen. Julneken uppsattes vid middagstiden. Om någon hade en åker långt från gården på vilken han ha- de skördat, gick han till den åkern och satte upp en nek för att sparvarna skulle få mat till julen. Julneken togs ned i fastlagen. / Mor lade en "ruva" med bröd och ost mitt på bor- det. Den ruvan kallade hon för "jula". Underst la- de hon "läfsekaka" sen "skårgyllar" el. "nypebröd" (hon brukade nypa de kakorna i kanten). Sen ett kors ("julkorset") och överst "julosten". Ruvan låg på bordet hela julen. Allt som hörde till "ruvan" plockades i en påse. En poj- ke tog påsen och gick ut, så gick han in i stu- gan stora vägen. Vid bordet satt far med bränn- vinsflaskan och ölbollen framför sig. När pojken kom in hälsade han på far, och pojken blev häl- sad igen av far. Så lämnade han fram påsen med jula. Det hette, att man "bar in jula". När far ha- de tagit emot påsen skänkte han brännvin i gla- sen och öl i bollen och fägnade pojken. Han skul- le inte gå ut ofägnad. Det var mot kvällning- en på julafton. På julkvällen brann ljus på bänkar och bord. Mor kokade havergrynsgröt och lutfisk. Vid mål- tiden satte sig alla till bords. Först åt man gröten / och sist fisken. Bordet dukades av efter måltiden. Endast "jula" fick ligga kvar. Korna skulle mjölkas innan det blev mörkt på jul- kvällen för att ingen skulle kunna stjäla ut dem un- der natten. På juldagen gick man inte till någon främmande stuga. Annandag jul kom pojkar och sjöng. Flickorna, som voro med, voro klädda snö vita. De kom in och sjöng "Finns det ljus i detta hus, så står du upp och tän- der allt för ljusa stjärnan." De hade "ljusa stjär- nor" med sig. Husfadern skulle nu fram med brännvinskruset och fägna. De gick "julbockar" medan jul. Med det höll de på ända fram till trettondagen. De voro klädda i får- skinnspälsar och utspökade värre. De tiggde till den "julbal" som skulle hållas efter trettonhel- gen. Intet arbete företogs förrän efter tjugondag knut. Men de brukade säga att "anda trätt gör ju- la slätt". / "Jula" låg kvar på bordet till tjugondag knut. Då togs den bort och gömdes till fastan. Man "bar ut jula". Under "julsöcknen" höll gemensamma kalas åt varandra och då voro både unga och gamla bjudna. På nyårsdagen skulle man inte äta någon sorts mjölkrätt. Då fick vi leva på potatis och stekt fläsk. Mor talade om att de brukade gå ut och ringa för nyårsnyet. Det skulle bli lyckosamt under året då. Nyårskvällen åts gröt och fisk.
Julseder.
Tre dagar före jul var det inte synd att arbeta. Då ansågs det nödvändigt och det förbjöds inte. Särskilt gällde detta hantverkare dvs. skräddare och skomakare. Ber. hade själv varit med och gjort skor till långt in på juldagsmorgonen.
Plogkors
Plogkorset bakades före jul och skulle gömmas till våren då man börja- de så. Hästen skulle då ha plogkorset eller såkakan, plogkakan som den också kallades. [Teckning föreställande ett likarmat kors med utsvängda armar och konvexa ändar]
Sed
Förr brukade de inte skura golvet mer än en gång om året. Det var till jul. Om vintern strödde man bar* på golvet och om sommar´n löv. Björkelöv å aspelöv. *Granris som hackades i små stycken, barren skulle sitta kvar.
Renlighet. Hemmet
Det fanns gamla gubbar och gummor som inte tvätta- de sig mer än två gånger om året - jul och midsommar. Å då sköljde de av ansiktet litet. Men i vanliga fall så tvättade de sig en gång i veckan. Ungdomen brukade ju tvätta sig på lördagskvällen och även en del av de äldre eljes brukade de äldre vänta tills på söndagen och då tvättades även barnen. Det var mor i huset som fick hjälpa till att tvätta både barnen och männen. Och skulle de kammas, så var det allt hon som fick göra det. Karlarna kunde inte förmå sig att tvätta nacken och håret, om inte husmo- dern gjorde det, så fick det vara. De hade den vanan med sig från det de var barn. Tvättningen före jul var mer ingående än före en vanlig helgdag. För till jul ville de allt var riktigt rena. Och på sommaren tvättade de sig bättre än på vintern, för då var det bättre efter vatten / å så var det ju inte kallt. På vintern kunde de låta bli att tvätta sig, för att det var kallt. Då brukade de vanligen vär- ma "tvättvattnet". Kamning blev det inte mer än om de skulle gå bort, t.ex. åt kyrkan eller kalas. De hade så dåligt med kammar i forna tider. Det var inte annat än en mässingskam eller horn - el träkam.