Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Festeldar
Här har de eldat om påsk och Valborgsmässoafton. Nej, inte Kristi himmelfärdsafton eller midsommarafton.
Påsk
Karl Hansson sitter och grubblar
Påsk
Namnen på dymmelsveckans dagar: Kôrvemåndan, fläsketisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfredan och påsklördan. Några andra gamla bruk kommer jag inte ihåg än att det inte skulle gå an att spinna sedan skärtorsdagen hade gått in. Om de spann den dagen så spann det var natt sedan. Långfredagsmorgon fick en långfredagsstryk med en vid- ja, om en låg för länge. Det var nästan att gå upp i otta om en skulle klara sig. Den dagen var en he- lig dag. Å det var till minne av Frälsarens pina som en skulle ha stryk. Den dag fick inte barnen vi- ka av backarna å gå till någon grannstuga. De äldre stannade också hemma. Skärtorsdagskvällen for käringarna, som skulle till Blå- kulla / i kyrktornet å tog skav av klockorna, men det var far- ligast på påskkvällen och påsknatten, för då kun- de påskkäringarna slå ned å göra odygd med krea- turen. För att de inte skulle ha makt att komma in i ladugården, så tog en en borste el. en sticka å smorde ett tjärkors på dörren. Hade en inte ägg själv i huset, så fick en vara utan. Inte kan jag minnas att någon tiggde ägg. Men de brukade gömma ihop så att de skulle ha påsk- ägg, så att en fick några stycken var sig. Husmo- dern kokade äggen så att de blev hårda, sedan lade hon till var och en de ägg han (hon) skulle ha.
Påsk
Namn på dagarna i dymmelveckan: Kôrvemåndan, fläsketisdan, askeonsdan, skärtors- dan, långfredan, påsklördan. Namn på dagarna i påsken: Påskedan, anda-påsk, trejda påsk, fjärda-påsk. Det skulle vara tyst i den veckan. Måndagen och tis- dagen gjorde inte så mycket om en arbetade som van- ligt, men sedan skulle en inte få spinna eller mala på kvarn. Att hugga el. använda kniv i trä på torsdag var rent farligt. För om det blev nå- gon kasa el. sticka på backarna å korna kom å trampade på den, så fick de ont i benen. Om långfredagsmorgon skulle en vara uppe i tid, annars fick en stryk - "långfredagsstryk". Det pas- sade de på att ge varandra, om de kunde komma / åt, innan en hade kommit ur sängen. Det var mest ungdomen som passade på varandra. Och ha- de de agg till varandra, så var det ett rent bra tillfälle att komma åt varandra. Drängarna pas- sade på pigorna å tvärt om. Skärtorsdagskvällen var käringarna, som skulle till Blåkulla, ute i kyrktornen å skov malm av kloc- korna, som de skulle ha till trollkvastarna på påskkvällen. Men den kvällen var inte så far- lig som påskkvällen, för det var om påskkväl- len som de for till Blåkulla, å då slog de ned var som helst å ställde till ont för folk. Mor min hade tydligt hört en påskkäring en påskkväll. Det var på natten, så dundrade det i skorstenen å skrapade efter väggarna å när hon for upp i luften så lät det som när det blåser å tjuter i knutarna. Påsk- käringarna gick in i ladugården å ställde till ont. Om det fanns får, så gick de å klipp- te dem i huvudet, för att de skulle bli sjuka / å dö. Det var på många ställen som fåren blev klippta om påsknatten. För att inte påskkäring- arna skulle ha makt att komma in, så ströks ett tjärkors på ladugårdsdörren. Det fanns inga gamla ladugårdsdörrar än det fanns tjärkors på. Det korset skulle allt vara bra att det satt där he- la året. Men det gjordes nytt varje påskafton. "Påskägg" fick en ett par var sig om påskafton. Sär- skild sed vet jag inte. Men det var högtidligt att få ägg då.
Påsk
Jag minns att mor brukade säga att om en tog vatten som hade regnat ned på långfre- dagen å tvättade sig med, så skulle en inte få ont av åt på sommaren. Det vattnet skulle också vara bra mot utslag på krop- pen.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: Korvemåndag, fläsketisdag, askeonsdag, skärtorsdag, Påskelördag el. påskafton. Inga bullrande arbeten fick utföras i dymmel- veckan. Det gick t.ex. inte an att packa, hug- ga, spinna, såga. Det var inga bestämmelser, om vad en skulle äta eller inte äta i den veckan. Det hör- de jag i alla fall inte talas om. Påsklördagskvällen var farligast. Ända fram till torsdag kunde en vara säker, men se- dan blev kvällarna farliga. Om skärtors- dagskvällen, så skulle påskkäringarna ut och provflyga. De skulle fara till den / onde. Vi brukade säga, att de for till Blå- kulla. På den resan kunde de ta allt möj- ligt löst med sig. Så min morfar talade om att det skulle vara tjärkors på fähus- dörrarna innan skärtorsdagskvällen. För käring- arna kunde ta kreatur och rida på. Så gick de in till fåren och klippte ullen av dem. Det har jag inte varit med om och sett att barn och ungdom gick i bygden och tiggde ägg. Någon enstaka fattig kom och tiggde påskägg.
Påsk
Långfredagsris, det var något skojtyg. Det kom någon granne in, en främmande, och piskade dem på morgonen. Det skulle vara ett lidande till minne av Frälsaren. De utsatte sej inte för någonting, om de drack mjölk på långfredagen. Påskelördag på kvällen barka det iväg med påskkä- ringarna till Blåkulla. De skulle träffa den onde där. Det var sed att de skalle skjuta om påskkvällen för att skräm- ma bort allt trolltyg.
Påsk.
Påskekäringarne di skulle fara till blåkulla på påskafta. Så var det en klockare i Erikstad som var ute och gick om kväll och kom till Skåkere Mosse (kartan Svart-Måsen). Där kom fullt med poskekäringar farandes i lufta. Di satt i ra på ett långt rep. Han hade bössa med sig och sköt etter dom. Och då var det en som for ner. Nu hade han skinnvantar på sig, och hon to ifrå honom den ene vanten. Han såg ju inte vem det var. Men så var han sån så han öppna åder på folk när di var sjuke, och så en gång så var de e gumma som var sjuk och han skulle dit och öppna åder på'na. Och där fann han sin skinnvante. Så då visste han ju vem det var. Detta hörde jag i Brålanda när jag var liten.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan hette frimåndag, fläsktisdag eller fetetisdag, askeonsdag, skär torsdag, lång fredag, påskelördag. På påskafton skulle di blåsa i horn och skjuta, di förde ett förfär- ligt väsen. Det var väl för di skulle skrämma påskekäringarna. Påskekäringarna tog och smörjde sopa och raka och gav sig iväg till Blåkulla. Därför skulle man alltid ha fyra band på sopelimmen – då kunde inte påskekäringarna ta den. Kors skulle man måla med tjära på alla dörrar i stall och lagård för att skydda kreaturen. Elda gjorde di också på påskafton, gärna på en höjd. Det var en tjärtunna om det fanns någon och få, annars ris och pinnar som di plocka ihop. Ungdomen bruka springa omkring med påskebrev. Di rita några gubbar och skrev en vers. Och så var det karameller i. Väderleksmärke. Om sola sken på långfredag – det behöv- de inte vara mer än mennas di okar en oxe, så skulle det bli gott ärtår. Sken sola inte alls så skulle det bli dåligt ärtår.
Påsk.
Långfredag. På långfredag skulle husfadern upp och ge dom ris allihop i huset. Det var inte bra och gå barfota på golvet på långfredag, då skulle en få bölder under fötterna. Påskafton. Påskeldarna skulle vara för och skrämma påske- käringarna. Di hade e tjärntunna som di hissa upp på en stång. Och hade di ingen tjärtunna så la di ris och ved på ett berg och elda. Du bruka di gå om- kring i förväg och samla ihop kåa på träa. Så dansa di kring elden och sköt och blåste i lurar. Påskelurar gjorde di utav trä, ruttna trästammar där man kunde skrapa ut i mitten. Stora horn hade di också och blåste i.
Fastlagen och påsk
När jag vaar pojk, så ritade jag påskbrev och sprang till granstugorna med om påskkvällen. Det var vanligt då och förekommer ännu. När en skulle kasta påskbreven, så ville en gärna spö- ka ut sig litet, så att ingen skulle känna igen en. Det var ju lättvindigast att sota sig litet i ansiktet eller om en hade ett skrå- pukansikte så tog en det på sig. Så smög en sig fram till dörren. Öppnade den och kastade in breven och se'n sprang en därifrån. en band en liten röd tygdyna vid brevet.
Fastlagen och påsk
Namn på dagarna i fastlagsveckan: fläske- måndag, kôrvetisdag, stomponsdag, asketorsdag, tvättefrädan, sköljelördan. Namn på dagarna i påskveckan: Fläskemåndag kôrvetisdag, stomponsdag el. dommelonsdag, skär- torsdag, långfredag och påskelördag.
Vårseder. Påsk
All grädde skulle kärnas till smör på skärtorsdag. Därige- nom gick det lättare att få smör hela året. Långfredagen fick man ej förtära någon mjölkmat, ty då fick man bölder. Medan man åt skulle man sitta stilla, annars skulle man slå sönder fötterna under året. Påskafton tände man påskeldar på alla höga kullar, / och avlossade skott, för att skrämma bort påskkäringarna och andra troll.